- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / I. Bonden och hans son /
302

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Den stora segern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Spänn från hästarna!

Sedan vände hon sig till häradsdomarn.

— Jag har ett ärende.

Han svarade ingenting. Han gjorde en rörelse med
handen mot ingången. Hon steg in. Han visade henne
in i stora salen. Hon gick före, nästan skyndande,
som om tiden varit henne synnerligen dyrbar och
ärendet mycket viktigt. Häradsdomarn följde henne
med något dröjande steg.

Detta besök oroade honom. Vad ville hon? Han
kom att tänka på, vad den gamle tokstollen och
pratmakaren Döderman hade sagt, när Gamlan fördes till
graven: Hon får snart en efter sig, hade han sagt.
Dansk hade tytt detta, som om någon snart skulle
följa den gamla i graven, men när Bårdarydarn såg
gästgiverskan träda inom dörren, kom han ofrivilligt
att tänka på den halvdåren korpralens ord. Var hon
fräck nog att vilja bjuda honom förbund? tänkte han.
Eller ville hon komma och håna honom i hans eget
hus? Eller vad annat sattyg gick hon havande med?
Han samlade sin viljekraft. Han kände, att den låg
där som en ekknagge, som icke ens gästgiverskans
yxa skulle kunna bita på. Han mönstrade henne. Hon
hade tydligen gett sig iväg, som hon gick och stod.
De grova smorläderstövlarna stucko fram under den
slitna forkarlskappan. Hon liknade en gammal dräng,
en väderbiten, härjad forkarl eller skogshuggare. Hon
var fårad i ansiktet. Han hade icke förut lagt märke
till, att hon blivit så gammal.

Hon slängde kappan över en stol vid dörren och
satte sig i soffan. Bårdarydarn gick fram och tillbaka
över golvet med händerna på ryggen, som om han
ännu sökte utfundera, varför denna kvinna befann
sig här.

— Sitt ned! bjöd hon Bårdarydarn och tilläde: Det
blir en lång historia det här, det blir, min själ, icke
så lätt för oss att klara, men vi få väl hjälpas åt,
för det rör oss båda i lika mån. Anamma, det här
har just förstört beräkningarna för oss båda två!

Bårdarydarn satte sig. Han fann gästgiverskans tal

302

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 29 21:56:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/1/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free