Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Den stora segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tömmen, han spottas på, han göres till en trasmatta
och ett åtlöje. Icke heller skola vi förglömma, att
lust efter ära och makt ligger i den mänskliga
naturen och ger livet dess krydda. Jag trodde och
hoppades, att min man skulle ta vid, där min far och
hans far slutade. Men han hade ingen ärelystnad.
Han blev en stackare. Äran och makten flyttade över
till Bårdaryd. Då flyttade jag mitt hopp över till mina
tre söner. De skulle återbörda äran till släkten. Jag
var högmodig, Gud fördöme mig, över mina söner.
Men alla tre gingo förlorade. Då knöt jag näven mot
Vår herre och drämde till honom. Så blevo vi ovänner.
Sen dess känner jag honom icke. Men jag beslöt att
icke ge mig, jag tänkte: för tusan, en kvinna är en
kvinna, men inte är hon sämre, än att hon kan slåss,
om det kniper. Och så tog jag ensam upp kampen
både mot Vår herre och Bårdaryd för släktens ära
och högmod. Men jag tänkte mången gång...
— Vad tänkte du, Ingrid?
— Jag tänkte: den som vore husmor på
Bårdaryd, Per. Jag tänkte: hade du sett på mig i stället
för på Marit, så hade det kanske varit med dig, jag
fått dela äran och högmodet och tillsammans med dig,
jag fått slåss. Icke som nu mot dig, för att återta det
rövade.
Häradsdomarn erinrade sig, att hans vän läkaren
en gång sagt honom, att ett tecken på verklig
sinnessjukdom är, att den sjuke talar som en klok och ofta
klokare än en klok.
— Det är synd om dig, Ingrid, du har lidit mycket.
Du har varit för god till detta, som du varit med i.
— Ingen synd om mig, Per! Jag ger ingen mer
än mig själv rätt att tycka synd om mig. Du skall
icke tro, att jag skäms! Jag är i allt mitt elände
trotsig och högmodig som en gammal regementsmärr.
I all min olycka och förnedring känner jag mig som
segraren. I all min otro tycker jag, att jag står
närmare Gud än alla ni andra. Men du svarade icke på
min fråga. Vad menar du om livet?
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
