Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Den stora segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som satt mitt emot henne. Hon lade båda sina händer
tungt på hans skuldror och såg honom in i ögonen.
— Säg mig, vem är pojkens far? Säg hela sanningen,
på heder och samvete, vid din gård Bårdaryd och den
Gud, du nyss talade om!
— Hans far var jägaren Jörgen ödman. Marit
sände, innan hon gick till häktet, den gamle Sibelius, som
också var din fars vän, till mig med barnet. Du vet,
det fanns intet svek i den gubben. Pojken heter, så
hälsade Marit, Sig efter sin morfar och Jörgen efter
sin far. Men vi ha kallat honom Stig, ty det angick
ingen, vem han var. Han var vår son.
— Men Marit lönte illa min vänskap. Jag trodde
henne icke efter den dagen.
Bårdarydarn reste sig. Hans isigt grå ögon
flammade som eldslågor. Han slog undan hennes händer.
—• Nu kan du gå. Illa har du handlat mot din
syster. Hon var bättre än jag och du och vi alla.
-—• Nej, jag går icke. Skall min dotter komma till
Bårdaryd, så måste jag veta, till vem hon kommer.
Det är som jag sagt. Jag har ingenting fördolt och
ingenting tillagt. Din son och min dotter ha trolovat
sig. När jag hörde detta, vek jorden undan mina
fotter. Jag har, må du nu öppet höra det och veta det,
misstänkt, att min man var far till den, som skall ärva
Bårdaryd. Därför har min strid mot Bårdaryd icke
vetat av pardon.
Bårdarydarn stirrade på kvinnan framför sig. Ett
ljus började gå upp för honom.
— Du har väl ingenting sagt till henne eller honom?
Du har väl icke låtit ett barn skåda in i din själs
avgrund?
— Jag sade henne, vem jag trodde vara din sons
far. Tre söner har jag mistat, en av de mina är mig
främmande. Skulle jag då låta mitt sista barn gå
förlorat?
Gästgiverskan grep hårt om Bårdarydarns hand.
Hon kramade den, som hade hennes fingrar varit av
järn, men Bårdarydarn kände järnfingrarna krama
om hjärtat.
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
