Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Den stora segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är som jag sagt, tilläde han. Det finns icke
ett sådant hinder, som du trott. Är det Stigs önskan,
och vill din dotter komma till Bårdaryd och bli här på
gården, så må det ske. Jag har icke hört annat än gott
om din dotter. Som detta hus är, må hon bli, och de
seder, som här råda, må hon följa. Och må hon älska
den jord, som bär denna gård.
Gästgiverskan orkade icke mer. Hon föll ihop som
en trasa framför honom. Bårdarydarn hjälpte henne
upp och förde henne till en stol. Han gick ut och bad
gästgivardrängen spänna för. Han hjälpte henne på
med den slitna forkarlskappan, och hon stövlade ut.
Hon kom med möda i droskan. Den friska luften
piggade upp henne. Hon nickade åt Bårdarydarn.
—- Kör, som om alla djävlar vore lösa! skrek hon
åt kusken.
Aldrig hade den gamla gästgivardrängen kört den
skrangliga och rackliga droskan så rasande vägen
fram, aldrig piskat hästarna så ursinnigt. Ur de sura
ögonen droppade tårarna ned i den smutsiga grå
skäggstubben. Han höll av de båda hästarna, och det
sved i hjärtat, att de skulle fara så illa. Han svor
invärtes de vildaste eder över denna satkäring, som satt
där inne i droskan, men köra måste han, så
eldgnistorna slogo fram ur stenarna på landsvägen under
hovar och hjul. Och ändå var hon inte nöjd. Den
satans käringen reste sig och ställde sig rak lång under
drosktaket tätt bakom honom. Ideligen skrek hon i
hans öra:
— Skynda, Andreas! Det går så förbannat sakta!
Raska på, din gamle sölkorv! Sätt liv i de usla öken!
När hon kom hem, hade hon redan i droskan dragit
stövlarna av sig för att bli snabbare på fotterna.
Forkarlskappan slängde hon på trappan. Hon jagade i
strumplästen igenom hela huset för att få tag i sin
dotter. När hon kom till kammaren på vinden, fann
hon henne där.
— Det är ordnat. Jag har tagit fel. Din far är icke
Stigs far. Du är välkommen till Bårdaryd.
Maria reste sig och såg på sin mor. Hennes ögon
vo
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
