Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Den stora segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ro utan tårar och munnen utan leende. Hennes ansikte
hade stelnat i smärta.
— Det gör detsamma, mor. Aldrig, det förstår du,
skulle jag kunna se Stig utan att rysa. Aldrig utan att
se min far, utan att anklaga honom, hata honom.
Aldrig skulle jag kunna se Bårdaryd utan att frysa till is.
Nej mor, den här gången slog du för hårt. Du har
vunnit den stora segern över Bårdaryd.
— Maria!
—■ Sök mig en man, vem du vill. Men icke Stig! Men
skynda, här hemma kan jag icke stanna länge till...
Mor, vem är förresten min far? Det är icke gott att
veta. Du har själv sagt så.
— Men flicka ...
— Seså, för tusan, mor, lipa inte! Det är nog mer
synd om dig än om mig. Men kan du klara det här,
så skall väl jag. Det blir hårt, men det blir väl inte
värre än du haft det, än Marit hade det, än Stig får
det, än många andra har det. Du har själv sagt, att
det finnes ingen annan väg än att göra uppror mot
detta förbannade liv och slå sig igenom, än att slåss
med sig själv och rädda äran, det högsta i livet...
Det hördes plötsligt spring och larm och rop ute
på gårdsplanen. Pigorna skrattade för full hals.
Drängen, som kört gästgiverskan, hade somnat på
kuskbocken, och när hästarna ryckt till ramlat ned med en
duns. Nu reste han sig, svärjande och arg, fick tag i
tömmarna igen och körde bort mot stallängan.
— Satans gästgiverska! muttrade han.
Drängarna och pigorna skrattade åt gubbens
elände. Gästgivarn själv måste asa sig upp från spelbordet
och gå ut och titta och deltaga i den allmänna
munterheten.
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
