Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Svarte mjölnarns tal och dödgrävarns skål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Den lille sotarn klarar sig, för det är kvickheten
och vigheten, som gör det till slut. Det är på skallen
det beror och inte på armarna. Styrkan och grovleken
gör inte så mycket som man tror, undervisade
bröda-bonden.
— Nej, det har du erfarenhet av, du som slogs i
din ungdom på marknaderna och på Skedala hed,
svarade Mossa-Pelle och grinade upp sig.
— Den där lilla sotarn skulle en väl kunna ta och
göra till en våt fläck, om det knep, menade en lång,
grov vråbonde, som känt sig illa berörd av
brödagub-bens ord.
Det blev en stunds uppehåll i grälet och slagsmålet,
och det såg ut som om kraftmätningen skulle ha slutat
utan avgörande.
— Kom ska du få en sup att styrka dig med, tyckte
Andreas till sotarn, medan kämparna pustade ut. Den
gamle fördrängen tyckte inte om Träsko-Nils. Även
Andreas hade gått och friat till Korp-Oliva. Han
fruktade, att Träsko-Nils hade övertaget. Han höll därför
med dem, som voro mot träskomakaren.
— Ska sotarn ha en sup, så ska träskomakarn ha
en mullbänk, tyckte Ljuse Mjölnarn och räckte dosan
åt Nils, som satt och pustade. Det dröjde emellertid
icke länge, så var grälet och slagsmålet i full gång
igen.
— Här är livets glada dagar, sjöng den gamle
vithårige och långskäggige Målar-Jonsson, dansande på
vacklande ben omkring med flaskan i hand.
— Det är förbanne mig skam, tyckte Karl Persson
i Fröboke. Gästgiverskan får komma och göra slut på
det här eländet. Bara hon visar sig dryper de iväg som
våta hundar, de stackars kräken.
— Gästgiverskan är inte hemma, eljest hade det här
spektaklet varit slut för länge sen, upplyste honom
Timriltarn. Jag minns, när det var ett slagsmål för
några år sedan. Gästgiverskan kom och tog
slagskämparna i nacken, slog dem mot varandra som klappträn
och kastade dem bort på gödselstacken som ett par
döda kråkor.
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
