- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / I. Bonden och hans son /
322

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Svarte mjölnarns tal och dödgrävarns skål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pes av hjältemodet. Då kan till och med en stackare
gå frejdigt mot döden som hästen mot det brinnande
stallet.

Hur det nu var kastade sig Lasse på en gång med
friska krafter in i hopen. Han stred som ett lejon.
Detta gav Svarte Mjölnarn nytt mod.

Men övermakten var dock för stor. Svarte Mjölnarn
måste till slut rymma fältet och i Lasses vagn fara
därifrån.

När Lasse med sin skjuts kom i närheten av
Bårdaryd, höll han in hästen och bad mjölnaren stiga ur.
Han var rädd att gammalpigan skulle få se, att han
tagit upp en sektande i vagnen. Lasse trodde
nämligen, att mjölnaren alltjämt tillhörde sekteristerna.
Mjölnaren tackade för hjälpen och skjutsen och dök
in i skogen, styrande kosan mot Kulla-Sammels gård.

Det led mot midnatt, innan han kom fram, månen
och himmelens alla stjärnor lyste över den lilla
gården. När han nalkades stugan, hörde han genom den
öppna dörren fribaptisterna sjunga sin uppbrottssång:

»Lång väg att vandra jag ej har;

Men viktigt är vart steg jag tar.

O, Herre, var mitt ljus och stöd:
Jag ser för mig båd’ liv och död.
Träd in, o Jesus, i mitt bröst;

Bliv mitt beskydd, mitt hopp, min tröst.

Om hela världens byggnad brast,
Du klippan är, som dock står fast.»

Svarte Mjölnaren stannade, böjde sitt huvud och
lyssnade. När sången slutat, blickade han upp mot det
stjärnströdda valvet och stämde också han upp en
psalm, sin nya psalm. Han sjöng den med kraft och
lidelse, med samma glöd som de vilkas sång nyss
tystnat:

»Icke naturen hårdhänt har dragit
gränser som skilja fattig och rik.

Hjärtlöst har makten under sig slagit
alla dess håvor rovdjuret lik.

322

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 29 21:56:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/1/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free