Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Svarte mjölnarns tal och dödgrävarns skål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svar på frågorna. Får jag icke gå med ditt ja,
far, så ...
Han fortsatte icke, lian kunde icke uthärda blicken,
den sorgsna men allt hårdare blicken från fadern.
—- Så lämnar du oss, fullföljde fadern. Sonen
nickade.
— Så må du gå.
Faderns röst hade plötsligt fått den gamla
stålklangen. Sonen gick. När han stod vid dörren,
dröjde han ett ögonblick, alldeles som den gången
då han för några år sedan stred med fadern för
Kulla-Sammel. Men han dröjde längre nu. Han
tvekade. En strid kämpades ut inom honom. Skulle
han vända tillbaka? Kanske hade fadern rätt? Han
var ju dock så mycket äldre och erfarnare. De gamles
råd är kloka råd, brukade Dansk alltid säga. Men
likväl, han måste finna svar på frågorna, han måste
lösa gåtorna. Därför måste han ut, han måste se den
stora världen, se människorna. Hur mycket hade icke
prästen, skolläraren, knallen, gesällerna, Dansk och
marsgårdsbonden berättat om människorna och livet
därute, om de de stora städerna, om järnvägarna, om
fabrikerna, om skeppen, om hela hus fulla med böcker
med svar på alla frågor och gåtor. Hade Maria icke
svikit honom, hade han kanske stannat. Hon hade
sagt, att hon tyckte om Bårdaryd, att hon ville till
Bårdaryd. Men nu ensam? Ja, Bårdaryd, han tyckte
nog bra om Bårdaryd, han tyckte om far och mor,
om den käre Dansk, om folket i bygden, till och med
om marsgårdsbonden och gästgiverskan, ehuru de
stritt mot hans far. Och likväl. Trots allt. Något drog
honom ut till det stora människohavet, till husen med
de många böckerna.
Plötsligen, som om en hastig tanke fått makt med
honom, gick han tillbaka till fadern.
— Du har aldrig sagt, far, vilka av dina släktingar,
som var min riktiga far och min riktiga mor. Jag
ville gärna veta detta, innan jag reser. Jag frågar
icke av otacksamhet. Jag skall aldrig glömma er, som
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
