Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Svarte mjölnarns tal och dödgrävarns skål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Skål för dig, gästgiverska! Ett ärans
fruntimmer har du alltid varit, slagits har du som
karlar slåss. Mot Bårdarydarn och Skedalarn och hela
världen. Alla har du illa tilltygat. Heder åt dig,
gästgiverska! Jaja, ett blått öga har du väl själv också
fått, men var såg ni väl den, som kom ur striden
utan plessyrer, som gamle Målar-Jonsson brukar
säga, när han förtäljer sina hjältedater från
dansktyska kriget. Jag känner nog till plessyrerna, jag,
både dem folk har på kroppen och i själen. Till mig
kommer folk och berättar hemligheterna om dem,
jag stoppar ner. Nog kunde jag berätta alltid, om jag
ville. Jag har liksom varit biktfar här i socknen. Och
det är många, som jag stoppat ner i den stora sängen,
gubbar, stora och små, rika och fattiga, unga och
gamla och fler blir det, fler blir det. Det finns intet
slut på alla dem, som ska ner i den stora sängen.
Där slåss de inte längre. Alla äro så stilla och
beskedliga. Jaja, somliga ville nog inte dit. De stretade
emot i det längsta, men jag tog dem allt. Andra ville
dit så gärna, är liksom trötta på det hela. Jojomen,
jag får allt veta en del, jag. Men hos mig är de alla
lika, så förbannat lika. Ibland kommer folk och
frågar. De mena, det är väl inte så roligt att gå och
stoppa ner folk så där. Förbannat trevligt nöje, säger
jag. Någon ska göra’t. Och det här yrket ger en något
att grunna på. En får sina tankar. Jag tänker ibland,
att det måtte vara stora lokaliteter där hinsidan, som
ska ha plats för dem alla. Och många lappskomakare
och doktorer, som ska göra dem nyskodda och prima
igen, åtminstone en hel del. Som båtsman Krona.
Tänk om de inte hitta hans ben. Han kan väl inte gå
med träben därborta. Eller Döderman, tänk alla lån
han har att klara. Jag kastade två styver ner efter
honom. Men Tirsholmarn, när han kommer den
vägen. Hu, han får svårt han. Men du, gästgiverska.
Till dig ska jag säga, när jag väl har stoppat ner dig
och brett på täcket: Skål och tack, du hade ett gott
hjärta i alla fall!
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
