Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Svarte mjölnarns tal och dödgrävarns skål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes hjärta, skulle de där sett sorgen brinna, den
kuvade, med våld besegrade sorgen, mött en smärta,
som brände som eld.
•— Att hon tog en så gammal en med många barn,
tyckte en av de skådelystna däkorna.
— Hon var klok hon, han har bra med pengar!
tyckte en bonde, som stod bredvid.
-— Men hon ser inte glad ut, fast hon är vacker,
menade en gumma, som stod och huttrade i sin sjal.
Nu hade alla tärnor och marskalkar också hunnit
ut, och ett väldigt jubel hördes från den nyfikna
folkhopen.
— Hurra för bruden! Hurra, hurra, hurra!
Hela hopen hurrade. Men bruden stod oberörd.
Icke ett leende. Hon verkade som det levande
trotset, såg ut som om hon tänkte: — Dumskallar! Tror
ni, jag är en brud? Krona och krans och ringar.
Men detta är icke mitt bröllop. Ser ni icke, att den
brudgum, som jag valt, icke är min och aldrig blir
det? Men se närmare efter, ska ni få se. Ser ni, vad
det är han står och trampar på? Se där under klacken.
Det är mitt hjärta. Ja, där skall det ligga. Det är dess
plats. Där hör det hemma, den fördömda rebellen.
Brudgummen bugade sig och log, tackade för
hyllningen och sken. Sången brusade fram.
»Bröllupet står mä stass å ståt,
hej, här ä dans å lusti låt.
Bröllupsvalsen går mä fläng,
brudparet tar ain sväng.
Speleman spelar på fiol,
brua ho skiner som ain sol,
brudegummen stark som två
brukrona dansar å.
Bom, trallalla i bröllupskväll
rongar därute smäll på smäll.
Fram mä brua, ropas ut
höjt in vi stuguknut.
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
