Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och fru Skack vände sig med en sådan ilsken kläm,
att det knakade i den gamla tvåmanssängen, och hon
gav sin slumrande make en sådan törn med baken,
att en oxe skulle ha vaknat. Men Skack sov och
drömde, att han tog hem grandmisär i vira och att
det i alla hans kakelugnars spjällsnören hängde
advokater i alla fasoner och grader, hans livs stora fiender.
På Köpmangatan kom i filttofflor och på krokiga
knän den gamla barnmorskan Susanna på hemväg
från vävare Klein på Norr, där hon förlöst hustrun
med den nionde ungen. Susanna fick aldrig någon ro
om nätterna, ty alltid bar det sig så, att ungarna ville
ut i ljuset vid den tid på dygnet, då inget ljus fanns.
Nu var hon så gammal, att hon förlöst nästan hela
stan. Hon var snart allas jordemor.
— Det kan va på tiden, att jag själv blir förlöst
från detta livet, tänkte hon, där hon kröp fram i
nattdunklet utmed husen som en gammal orkeslös katt.
Nu har jag hjälpt Vår herre i femti år, dubbla
dagsverken har dä varit. Där bor skomakare
Augustus-son, honom var jag väl med om att få hit till denna
jämmerdalen. Minns hur jag slet me’n. En
gudfruk-tig man liksom far’en. Därför går dä dem väl. Vår
herre ger de sina under sömnen. Ja, Sidoff, gesällen
hans, har jag också fått hit. Mor hans strök med på
kuppen. Så var Guds vilja. Far hans klagade, men
Vår herre tycker inte om korpalåt. Den slarven
Lejonhjärta drog jag också fram dessvärre. Ett så älskligt
barn, aldrig kunde en väl tro, att dä skulle bli en
elak prästhatare av’et. Ja, ja, Gud ger äggen, men
Satan kokar dem. Där bor den gudsförnekaren
Ard-rup, att han fick leva var bå’ synd å skam, men se
att han skulle bli en stor syndare, dä såg jag när han
föddes, han hade ett födelsemärke på bröstet över
hjärtat å dä slår aldrig fel, dä ä fans bomärke. Å där
— hon var inne på Klammerdammsgatan -—- bor
Skack, snäll å rar, glömmer inte gamla barnmorskan,
säkert bara förtal att han super. Folk ä så elaka nu
för tiden. Hans hustru har jag väl också dragit fram;
så vacker flicka hon var, målar Nilssons dotter! Så
1* — Staden vid havet
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
