Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och pilarna sträckte sin trånande famn mot den trötte
och sömnige älskaren. Såg han då icke, den tröge
vattenguden, att de armar, som sträcktes mot honom,
voro lövade och festsmyckade, att det var en brud,
som stod redo att följa honom till bröllopsbädden där
ute i havet? Äntligen vaknade han, gjorde ett försök
att resa sig och sluta den frodiga, giftaslystna
bryggeripilen i sin famn, men kraften var förbi. Det bar
vidare i väg under bron, förbi de många skeppen,
som sovo de också, fängslade vid åkajerna i långa
linjer, där floden vidgar sig till hamn. Förbi varven
och hamnpiren ut till det stora havet, allt levandes
vagga.
Nu steg den blanka solskivan upp över Snöstorps
gärde, icke olika det skinande locket till
Snöstorpspros-tens stora kopparså, som storpigan kvällen förut
skurat för det stundande gillet vid biskopsvisitationen.
Nu vaknade tuppen på stadskyrkan, vände sig för den
första morgonbrisen, gnisslade ett giktbrutet god
morgon och började glimma och skina. Sedan förgylldes
kronorna av de gamla almarna, lindarna och askarna
på de forna fästningsvallarna, det började rycka i
vimplarna på skeppen, solguldet lekte kring
masttopparna, tegeltaken rodnade, de röda gavlarna på
magasinshusen vid hamnen blödde uppe vid
takåsarna.
Morgonen bröt in, den tidiga vårmorgonen, som har
eld och ljus kring hjässan, dunkel och skugga vid
fotterna.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
