Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Morgon i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Inga tjyvar, Fagerflod, frågade jag, hörde han
inte? gnällde gubben.
—- Inte så länge Fagerflod ä på sin post.
—- Bra, Fagerflod, han ska få löneförhöjning en
gång. Ja, ja, i fall han håller tjyvarna från stan.
Go’ morron, go’ morron!
Och den gröna nattmössan på buffelhuvudet drog
sig in genom fönstret.
— Inte ska polisen ha löneförhöjning, inte. Har
alldeles för höga löner som den har. Hade vi lägre löner
kunde vi hålla fler poliser å mindre tjyvar. Men
högre löner, Kristin, betyder nya skatter å ruin för den
fattige köpmannen, som inte har mer än han håller
svälten ifrå sej. Att hålla reda på tjyvar ä väl ingen
konst, när man ä polis, Kristin.
Det var gubben Myloneck, som gnällde. Men han
fick icke svar från gumman, som ännu sov som en
stock. Han ruskade henne, ty han tålde icke att hon
sov, sedan han var uppe.
—- Du ligger å drar dej, Kristin, tills solen står mitt
på himlen, tycker du dä ä skick å fason i ett fattigt
hus. Men se lat råtta gitter inte släpa på egen svans.
Du ruinerar oss, Kristin, du vill tvinga mej ta en piga,
fast du vet att ett tjänstehjon stjäl bort allt, som finns
i ett hus. Tänk på Simon Skack, som pigan tog bästa
bordduken från, när hon flyttade ...
Nu morgnade sig gumman Myloneck, och ursinnig
att bli uppkörd i ottan skrek hon:
— Ja, en piga skulle du ha, å dä en med ett
kvastskaft i näven. Tänk på, att jag börjar bli gammal å
låt mej sova i fre. För resten va dä inte pigan, som
tog Skacks bordduk. Dä va Skackens käring, som gav
den te skräddarn, för den smilar hon åt värre, dä lea
stycket.
Och så drog hon täcket över huvudet.
Fagerflod stod och språkade med lille svartskäggige
och puckelryggige Vladimirski, som var i säng med
månen och uppe med solen, far till tretton ungar och
med en butik inte större än en pianolåda. Vladimirski
var kvick som en vessla, talför som en marknads-
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
