Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Morgon i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bannelser över Myloneck, som kört bort en så fin
kund som konstapeln. Fagerflod svor invärtes även
han.
—- Den usle procentarn! Måtte tjuvarna ta vad han
har. Inte ett finger skulle jag röra. Den ockrarn! På
Gula Briggen skulle han sitta.
Så arg var Fagerflod, att han icke som eljest vände
vid Norre port utan majestätiskt skred genom dess
kyliga valv, lämnande den fina staden åt tjuvarna och
skälmarna, besluten att taga vård om de stackare, som
bodde på andra sidan gränsen för civilisationen och
äran. Han fortsatte längs Norre Katts raserade bastion,
där nu en stor förlustelseträdgård låg, förbi lindarna
och cirkustorget, de små kramlådorna och
förstadshusen och kom till kyrkogården, som låg lagom långt
från de rikas stad att icke störa deras gillen och lagom
nära de fattigas stad att hålla dem i tukt och
Herrans förmaning.
Så tänkte Fagerflod denna morgon, ty för första
gången i sitt liv kände han sig som rebell.
—- Nej, se Fagerflod, go’ morron! Vilken ödets
skickelse gör oss äran utå detta besök? Ä du på jakt
efter en vävar- eller tattarsjäl eller behöver
Slotts-kvarnen dit mäktia bistånd?
Det var Suder, dödgrävarn, som på detta sätt
hälsade sin f rände. Fager flod gick fram till
kyrkogårdsmuren, bakom vilken Suders fyrkantiga, nästan
kvadratiska huvud stack upp.
Johannes Tobias Suder härstammade från
Danmark. Stamfadern hade kommit till Halland som en
av Christian IV:s fältpräster i något krig med
svenskarna. Ättlingarna hade så till vida hållit sig till
stamfaderns yrke att bereda människorna till döden, att
son efter far i flera led varit dödgrävare på skilda
orter. Tobias Suder var en godmodig, något filosofiskt
anlagd man omkring femtioåren, en smula sträv, men
med ett gott hjärta och en rik humor på botten av
sin liberala själ. När han var vid dåligt humör, var
det icke gott att råka ut för honom, då kunde han se
ut som en stenkross, som tuggade urberg. Men sken
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
