Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Morgon i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funnos bersåer av jasmin och syrén, ett och annat
duvslag höjde sig högre än husen, och i de små
gränderna lekte barn, hundar, kaniner och kattor eller
jagades en vilsekommen gris under skrik och gny.
Ett stycke från vävarhusen låg Slottskvarnen, den
stora textilfabriken, på en höjd vid ån, en hel liten
stad av fabriker, hus, lider och bodar, krönt av den
gamla ruinen efter fästningstornet, som en gång
behärskat Nissastigen, den största av här- och
färde-vägarna från Sverge till Västerhavet. Vid sidan om
fabriken låg parken, och i ett hörn av denna
herrgården, där fabrikör Gordon bodde. Och där bortom
skogen på den långsträckta sandåsen låg byn
Kärleken, där fattiga krukmakare, toffelmakare och
bleck-kärlstillverkare, en del spinnare och spolare bodde
samt längst bort i en håla tattarna och hästtjuvarna,
alla marknaders och landsvägars skräck.
Ehuru femtiofem år kallades fabrikör Gordon ännu
Unge Gordon, änskönt han nu var gamle Gordon med
rygg, som började krokna och skägg, som började
gråna. För tio år sedan hade ännu hans far — den
riktige Gamle Gordon — levat, skotten som grundat
väverierna, verkmästaren som kom från England till
Göteborg, gifte sig med en judinna, flyttade ett stycke
söderut och där nu Slottskvarnen vid Nissan reste
sina skorstenar mot skyn grundade ett litet väveri,
som han under otrolig möda och energi utvecklade
och utvidgade tills det en dag var ett av landets största
företag. När gamle Gordon var färdig med fabriken
— så stor han drömt sig den i sin eldigaste ungdom
— var också Vår herre färdig med honom. Han stöp
en sen kväll som för en osynlig kula, ännu medan
han satt och räknade och kalkylerade vid sin slitna
och skamfilade pulpet i det lilla miserabla
fabriks-kontoret, ett rum som han älskade och trivdes i,
ehuru det icke var stort finare än en vedbod. Här
kom döden och knackade på, och eftersom denne
potentat icke ville ha nej och alltid har en motivering
till sitt protokoll, så var det bara för Gamle Gordon
att lyda order. Gordon hade föraktat lyx och flärd.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
