Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Morgon i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gått i grova smorläder sstövlar och lappad kavaj, ätit
som en hantverkare. Utom då han gett sina två stora
årliga middagar. Då hade han slagit på stort. Två
kalas hade han gett också för sina arbetare och deras
hustrur. Då och då hade han gått in i vävarhusen,
satt sig där i stövlar, skotsk mössa och kryckekäpp
och språkat med dem, som händelsevis voro inne,
låtit barnen krypa upp i knät, druckit kornkaffet,
som bjöds och hört sig för, om vilka som skulle
giftas, få ungar eller resa till Californien och gräva guld.
Efter Gamle Gordons död tog sonen vid.
En hel del av vävarna hade Gamle Gordon
införskaffat från Skottland, Polen och Schlesien. Han ville
ha vant folk, som kunde lära upp traktens
bonddrängar, som sökte sig till fabriken. Gordon hade
också en hatt- och filtfabrik på Söder med tyska
fackarbetare och förmän. Under alla år rådde ovänskap
mellan de inhemska och de utländska arbetarna vid
fabrikerna, särskilt mellan tyskar och svenskar. De
tyska arbetarna, i all synnerhet förmännen och
verkmästarna, betraktades som utbölingar och pådrivare.
De beskylldes också för att vara krypare och
lim-stångsbärare. De gingo omkring med rottingkäppar,
försedda med små blykulor i ändan. Ibland fortades
arbetet på med dessa rottingar. Icke sällan uppstodo
vilda slagsmål mellan parterna. På Gamle Gordons
tid kallades slagskämparna in på kontoret och
förelädes att välja mellan stut och polisanmälan.
—- Egentligen, så talade och förmanade Gamle
Gordon, skull jag kalla polis, och ni skull in på Gyla
Briggen hela bunten, häv jo understand. Men som
far för err, tyck jag dett ärr synd att sätt fläcka på
namnen, verry väll. Jag tror ni ärr hygglit folket
all-samman, fast ni slaggit halvt ihjäl Lånke Tysken och
Polske Brödsaltarn. Vill ni nu emellertiden nöja err
mett stut av Storsmeden härr inför mig såsom inför
en far, mina barn, så skall dett inte bli polis och inte
Gyla Briggen och ingen fläcka på namnen och det ärr
ju huvudsaken, gubbarr. Ränderna i ändan gå urr,
men inte ränderna i prästebetyget. Älräjt.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
