Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Morgon i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes mor, Krogan, var från Örkenbygden och
hade ännu där kvar i livet en syster, Korp-Oliva.
Hennes fader hade varit dragon och dött, när hon
var liten. Efter faderns död hade modern öppnat en
liten krog för krukmakare, bleckslagare och tattare
på Kärleken, byn ett stycke norröver.
— Sofia Amalia skratta i ett kör tills hon gifte sej,
så dä ä inte te unra på, att hon nu ä tyst, en kan
inte orka skratta ett helt liv heller, brukade mamman
urskuldande säga, då folk menade, att dottern såg
trumpen och tvär ut.
Ett par år gick Sofia Amalia och hörde predikanter
men slutade, när hon märke, att mannen, då hon var
borta, gick ut till flickor. Hon arbetade ännu hemma
på beting för väveriet och förtjänade ibland ända till
två kronor i veckan.
När Klein kom hem efter mötet med Gordon, sutto
ett par av grannhustrurna, som vakat hos
barnaföderskan, i rummet där denna låg i dragsoffan. Den
nyfödde sov i en bädd på golvet. Klein hörde
gumman Suder säga:
— Nionde ongen på tie år, da häringa kärana ha
då inget vett i skallen. Dom tror dä ä en sogga dom
har breve sej, da kräken. Va ska alla dessa ongar te?
Når en har sex, kan dä va ti te sluta.
Gumman Suder var från skogsbygden och talade
dess språk.
— Hä, dä ä väl Gud som styr å rår för sånt. En
ska inte mästra Vår herre, tyckte madam Bergström
från andra sidan gatan.
— Lätt te skylla Gud för va en säl ä skyll te. Allt
ska då skyllas på Vår harre nu för tiden. Bätter va
väl då å ge den svarte skylien, för han kryber in i
alla höl.
Klein steg in och gummorna tittade förvånade upp.
— Kommer han tebaks, Klein? Ä maskinen sönder
nu igen? sporde hustru Bergström.
— Näj.
Svaret kom kort och förargat. Hustrun teg men
sporde med ögonen, som oroligt följde mannen.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
