Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Morgon i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hälsa å tacka fabrikörn, bad vävarhustrun. Dä
va snällt dä här.
— Ja, redit snällt! Så hygglig patron ä i alla fall,
kvittrade Klein som en fågel.
Men i köksdörren stod ett barn med gnistrande
ögon.
— Ja, adjö då! hördes verkmästarn, reste sig och
vände för att gå.
Flickan rusade fram, ryckte kuvertet ur moderns
hand, slet sedeln i bitar. Hon ropade med tårar i
ögonen till Stuart:
— Vi vill inte ha dom här pengarna, inte, inte,
inte!
Föräldrarna visste icke vad de skulle göra eller
säga. De betraktade skamsna flickan.
— Hon ska få stryk sen, ursäktade fadern och
plockade upp bitarna av den sönderrivna tian.
—• Låt henne slippa stryk den här gången, bad
Stuart, gick fram och strök flickan över huvudet.
Flickan kastade sig i hans armar, men slet sig strax
lös, sprang ut i köket och gömde sig.
— Hon konstrar så där iblann, men nåt riktit ont
ä dä inte hos henne. Det var modern, som talade,
medan Klein med knappnålar lagade sedeln.
— Jag kommer efter rasten, ropade han till den
borttågande Stuart. Till hustrun sade han med
spelande glad och sjungande röst:
— På middagsrasten går jag te banken å byter ut
dom här bitarna. Tra-la-la. Tra-la-la-la! Fördömda
unge, tra-la-la!
2* — Staden vid havet
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
