Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Gustav den Store, som hela sitt liv förde krig mot
påvemakten, blir papist och mördare, helgondyrkare
och jesuit och lägger sig och bolar med påvens
kardinaler inför ögonen på hela det romerska folket. Aldrig!
Garvarmästarn var tillika en stor roj alist,
framförallt principiellt.
— Se, förfäktade han med logiskt skarpsinne, om
det kunde bevisas, att himmelriket eller helvetet, vilka
båda välden av evighet bestått och äro de enda mönster
ifråga om seder, moral, förvaltning och
statsförfattning vi äga, varit republiker eller konstitutionella
monarkier, då skulle man kunnat tveka om den
lämpligaste statsformen. Men var är den, som vill påstå,
att helvetet är republik? En mera absolut monarki än
den, som dominerar i Satans kejsardöme får man leta
efter. I fråga om himmelen skulle det, ytligt sett,
kunna påstås, att där råder den konstitutionella
monarkin, dock icke republiken. Men närmare besett
råder även där absolut monarki, ehuru i form av ett
triumvirat. Av detta se vi, att den eviga idén i fråga
om statsformen är den absolut monarkiska. Att andra
statsformer försökas är blott bevis på mänsklighetens
urartning, betyder vankelmod, slapphet, feghet och är
en sjukdom i viljan, som sitter i mjälten. Med andra
ord, republiken och den konstitutionella monarkin äro
de mjältsjukas statsformer.
Gamle garvarmästarn var också en lidelsefull
patriot, en strängt konservativ och högkyrklig man, ehuru
även dessa hans åskådningar ibland tpgo sig något
egendomliga uttryck.
Hans son Augustusson var omkring femtio år eller
den ålder, då människan, enligt gamle garvarn, börjar
få sitt första lilla mått av förstånd och visdom. Han
hade ett värdigt, nästan förnämt utseende. En vanlig
hantverkare skulle tagit honom för en greve icke för
en kollega. Augustusson hade en ståtlig hållning, rikt
gråvitt hår, mörkbruna omsorgsfullt vårdade
poli-songer, en nästan romersk näsa. Skönhetsfläcken var
galoschmyntheten. Denna gjorde att han mera sällan
yttrade sig offentligt. Då han någon gång talade, höll
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
