Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han handen för munnen eller strök sig ideligen om
hakan. Dessa något generade åtbörder förhöjde just
icke verkan av talet. Någon vältalare var icke
garva-ren och skomakarmästaren Augustusson med alla de
kungliga förnamnen.
Bristen ifråga om vältalighet smärtade honom, ty
han brann av kommunal äregirighet. Han hade hunnit
till ledamot av kyrkorådet, var kyrkvärd och hade
hopp om att bli stadsfullmäktig, hans stora mål i livet.
I stadens styrelse hade både hans far, farfar och
far-farsfar, alla hedervärda skomakare och garvarmästare,
suttit. Varför skulle icke han sitta där?
Augustusson var liksom fadern stor lokalpatriot.
Än större var hans yrkesambition. Men han lät sin
far föra ordet. Själv kände han sig ännu som lärling
hos sin far, hade icke den historiska fantasi och
beläsenhet som fadern, saknade också dennes krigiska
temperament. Han, fadern, bevisade att Halland var
germanernas att icke säga mänsklighetens urhem och
vagga. Var det någon som tvivlade -— t. ex. en
helvetes smålänning eller en satans skåning •—- så gick
gubben Eriksson efter prosten Bexells digra Hallands
Historia, en halländsk Atlantica, och med denna i
hand bevisade gubben, att gudarna Oden, Tor och
Balder haft sitt hemvist just i detta Halland, som låg
som en månskära vid det stora havet, att
hallänningarna grundat de danska, holländska, engelska och
franska väldena samt konungariket Neapel-Sicilien
och följaktligen med rätta kunde göra anspråk på den
första platsen i världshistorien. Gamle garvarn höll
också styvt på, att hans stad, den halländska
metropolen, var rikets äldsta stad och framförallt vida
mäktigare och förnämare än de uppkomlingsstäder, som
norrut och söderut stucko upp huvudena och ville
tränga sig fram i solen, pösiga och struntviktiga. Så
arg fiende till Göteborg och Hälsingborg som Cæsar
Augustus Eriksson var väl icke sonen Augustusson,
men han köpte icke gärna en vara, som bar deras
märken. De voro dock uppkomlingar och gröngölingar.
På samma sätt höll han, och i ännu högre grad
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
