Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• I sådana ting är jag din far, hade prosten sagt
och därvid blev det.
När lysningen lästes upp i kyrkan, blev det mycket
tissel och tassel i bänkarna. Man var rätt förvånad,
ty ingen hade hört talas om detta parti. Mest förvånad
blev dock mamsell Gyllenkorn. Hon satt i prostbänken
och trodde icke sina öron. Vad menade prosten?
Behagade han skämta och på detta heliga rum? Allas
blickar fästes på henne, somliga glatt förvånade, andra
bistert frågande, några giftigt forskande. En och
annan nickade åt henne, somliga skakade på huvudena.
Hon hade intet annat att göra än att hålla god min.
Hon var ond och dock på sätt och vis belåten.
Kyrk-rådet hade tydligen friat hos prosten, och allt skulle
nog ordna sig. Gifta sig hade hon intet emot. I
prostgården hade hon alltid hört predikas, att kvinnan
endast hade en uppgift i livet: att bliva en trogen hustru
och föda många barn. Den kvinna, som icke fyllde
denna sin uppgift, hade föga existensberättigande.
Hon började också bli till åren, över trettio, och de
sista i prostens barnkull höll hon just på med. Vart
skulle hon sen ta vägen? Att som en irrande
guvernant, allt äldre, fulare och hopplösare, flytta mellan
prostgårdar och herrgårdar, tills hon stupade på någon
kärra eller hamnade på ett hem för pauvres honteux,
ett finare fattighus, denna tanke skrämde henne. Hon
kastade en forskande blick mot kyrkvärdsbänken. Han
såg riktigt fin och förnäm ut. Sämre gifte kunde en
trettifem års guvernant få. Men sådant sätt! Att inte
tala ett enda ord till henne själv. Bara gå till prosten
och kungöra lysning. Hon, som längtat efter en smula
romantik, som drömt om att få svärma — och så nu
detta, så brutalt prosaiskt. Nehej! Så skulle det inte
gå att ta sig en hustru nu för tiden. Visserligen gillade
hon icke den uppspirande kvinnorörelsen, men hon
rådde väl själv över sin kropp och själ. Hon ämnade
resa sig och gå. Prosten höll just på att kungöra
tiderna för beväringsmönstringen. Han läste i flygande
fläng, hoppade över varannan rad för att fortare få
slut. En och annan gumma började röra på sig nere i
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
