Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkan. Ja, hon skulle gå. Men hon gick icke. Hon
kunde icke gå. Det skulle ju bli skandal, skandal i
hela stan. Hade hon inte fått lära sig, att livet har
blott en verkligt stor fara och olycka, skandalen. Allt
annat är småsaker, själva döden är en småsak vid
sidan av skandalen. Hon gick icke.
Så hade det gått till, när mamsell Gyllenkorn blev
kyrkrådinnan Augustusson. Prosten gjorde bröllopet,
stadens bästa familjer kommo dit.
Allt gick sedan väl. Hon acklimatiserade sig genast
i den nya miljön, nya egenskaper och färdigheter
sprucko ut som äppelblom om våren, hon blev frodig
och fet, fick ett myndigt utseende, tog med energi
hand om huset, intresserade sig för makens
kommunalpolitiska karriär, sökte försiktigt kringskära gamle
garvarns välde. Hon trivdes allt bättre. Det enda hon
sörjde över var, att hon icke fick några egna barn.
Hon kunde icke riktigt med de båda styvbarnen. Hon
grälade på sin man, men det hjälpte icke. Hon reste
till Kungsbackagumman och fick en salva, men icke
ens det hjälpte. Till slut resignerade hon.
— Var så god och sitt ner, verkmästarn, bjöd hon
Stuart. Hur står det till på Slottskvarnen? Gordon
skall väl ha upp en ny fabrik igen? Han måtte allt
vara bra rik?
— Nog har han planer på nya anläggningar, för dä
ä ju hans liv. Medan vi fundera på att ta oss en pris
snus, har han i sin fantasi byggt upp en valskvarn.
Rik? Ja, men inte bryr han sej om pengar, inte. Han
bryr sej bara om fabriker, om maskiner. Skorstenar å
hjul, dä ä hans poesi.
— Ja, utan poesi är livet värdelöst. Det säger jag
till min man. Men vad planerar han nu, Gordon?
— Hans planer vet ingen om, förr än han slår till.
Och då ska dä gå med en rasande fart. Tiden väntar
inte, säger han.
■—- Inte Satan heller, var säker om det!
Bägge vände sig om. Där stod i dörren till
kammaren kyrkrådets far, gamle mäster Eriksson —
Augus-tus Bartolomeus Cæsar David Eriksson — såsom han
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
