Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Fiskarfolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte kapitlet
FISKARFOLKET
På Söder låg lotshyddan, fiskarhamnen,
skeppar-stan och sjömanskrogarna, några stenkast från
havsstranden. Det var en massa huller om buller kastade
hus, små stugor och kåkar i trä och tegel liksom
hop-fösta av en häftig stormvind eller ramlade ut ur
påsen, som havskäringen har på ryggen, då hon var
nyårsnatt kommer och stjäl hus och mat till alla dem,
som ska drunkna under året. Somliga av stugorna
hade små täppor. Här bodde skepparna.
Fiskarstugorna längst ute vid dynerna hade bara nät omkring
sig, nät på taken, på väggarna, på marken. Alla slags
nät: laxnät, makrillnät, torsk- och koljnät,
flundre-nät, sillnät.
Stugorna lågo med ryggarna mot havet, med
ansiktena mot staden. Som om de vore på flykt för en
fiende, hukat sig ner i dynerna och med bönfallande
blickar anropade staden och berget om bistånd och
räddning.
Barnen tyckte om havet. Det gav dem snäckor till
kor och hästar, till skepp och hus. Men en natt sände
havet en rytande varg med vitraggig käft, och han
behöll som rov den enes far och den andres bror.
Eller det bar en dag på sin rygg en dödsfarare, en
flygande holländare, som förebådade att en gamling
skulle dö eller en ungmö ge upp andan. Så lärde sig
barnen att både älska och frukta havet.
När de blevo större, skulle de ut och pröva de
gåtfulla böljorna. De lockade, lockade, lockade, drogo
med obegriplig makt. Barnen hade hört morfar och
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
