Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Fiskarfolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farfar, far och mor, gubbar och gummor i stugorna
berätta om havet, ända sedan den dag de stego ur
vaggan. Havet var så stort, att ingen kunde se dess
gränser. Bortom havet lågo stora länder, främmande
folk bodde där och allt det märkvärdiga som fanns
hemma på väggarna och i kistorna hade kommit från
dessa fjärran trakter. De egendomligaste städer, de
märkvärdigaste människor, de konstigaste djur
fun-nos där. Somligstädes var ständig snö, annorstädes
evig sol. Faror och äventyr lurade överallt, hade man
tur, kunde man bli rik, bli kung till och med. I
somliga länder gifte sig prinsessorna med sjöfarande,
som kommo från avlägsna nejder. Havet lockade. På
den blå vågen gungade rikedomen, kärleken,
äventyret. Alla ynglingar, alla fiskarpojkar drömde om
lyckan, som de skulle röva från havet eller finna på
havet eller åtminstone möta andra sidan havet. En
kväll gingo de till sjöss. Seglade bort med skeppen.
Ibland kommo de igen, ibland icke. De som kommo
hem hade med sig nya besynnerliga saker, nya
historier. Men aldrig kom någon igen med den gyllene
skatten eller med den rika kungadottern. Men väl
ofta med dödskyss på pannan.
Några av de unga måste ju stanna hemma och
hjälpa till med fisket. Det blev de, som hade de
starkaste nävarna och den spakaste fantasin. De trälade
dag och natt för att slå sig till en smula mat. Havet
var icke givmilt. Ibland kunde det slumpa sig väl,
men långa veckor kunde också gå utan byte. Ofta
fick man svälta. Men aldrig hördes någon klaga. Vad
hjälpte det att klaga? Det var blott att försöka på nytt,
slåss på nytt med havet. Det tog dyr tribut. Sällan
gick någon höst utan att en fiskare satte livet till,
ibland en fiskarjänta med. Ja, det hände att havet
ryckte åt sig till och med en gammal skinntorr
fiskarkäring, som gått med ut i en båt eller gett sig ut på
hamnpiren i stormen för att hjälpa lots och fiskare
i arbetet med en haverist. Men inte heller mot detta
hjälpte det att klaga.
— Va kan dä löna sej att träta på havsvargen? En
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
