Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjätte kapitlet
AFTONEN
Stilla som en sovande blå and låg havet. Som en
blå tältduk välvde sig himlakupan över den sovande.
Genom tältöppningen strålade sollyktan och begöt
med sitt ljus sanden och det stora vattnet. Endast ett
melankoliskt skvalp mot strandens stenar gav till
känna, att den sovande ännu andades. Då och då
skuro vita fågelvingar som blänkande klingor genom
rymden.
Ute på stranden i själva vattenranden gick av och
an en ensam kvinna likt en strandfågel, som förlorat
sin unge. Det var gumman Helton. Några barn
sprungo längre bort och samlade musslor. I sin
rövarkappa med bössan i armkroken vandrade doktor
Tell-man bort mot Eketånga.
Det kvällades över staden.
Klockan sex kom Adelaide hem från hattfabriken.
Hon var väl icke så vacker som den försvunna
systern en gång varit, men stoltare hållning hade ingen
flicka i fiskarstaden. Hon var blond med stort hår,
smal, rank som en ung björk, stark som en pojke,
glad åt livet som en lekande ekorrunge i almkronan.
Hon sjöng så det slog eko mot skeppar Nilssons hus
med den breda gaveln:
»I Tjörnö körka, där ska dä lysa för oss mi Fina.
Då utå glädje, Fina, mi Fina, grann ska du skina.
I kosterbåten, far din, han sejlar sen etter prästen,
bjurn te bröllopsfesten, hej fallera.
Ack, Fina, du vet ja ä gla i dej
ä du gla i mej, så säj inte nej–––-■—»
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
