Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men inte elak. Jaså, inte Havenberg. Tänk då på rike
skepparns påg. Se pengar ä bra å ha. Pengar regera
världen.
Hon brydde sig icke om att svara den fulla gubben.
— Ja, ja, flicka, adjö då! Ursäkta Johannes. Han
vill bara väl, han. Hälsa mor din! Dä ä ett redit
fruntimmer, dä!
Vite Johannes raglade vidare bort mot Tordenmasts
båthus. Där väntade en ljuvlig bädd på mossa, tagel,
drev och gamla segel.
Försommarkvällens milda ångor strömmade förbi
henne. Hon kände igen doften från skeppar Nilssons
pingstliljor, från de blommande lönnarna och
sädesmagasinet, från tången på stranden. Hon hörde en
lärka slå i rymden och en bofink eller trast i
hassellunden vid lasarettet. Ja, kanske det rent av var
näktergalen i buskarna vid Dragvägen. Näktergalen hade
varit borta i flera år nu, men i vår hade han kommit,
och folk hade vandrat i massor för att höra honom.
Några svalor flögo förbi. De hade bo under taket hos
gumman Tordenmast. På gärdet stojade den glada
ungskaran, jagande Tritons gamla katta, som tagit
en småfågel. På Lusakullen sutto en massa
småpojkar och kastade kniv. En bark kom för slappa segel
från havet upp för älven, sakta masande sig fram
mot kajen. Det var Williams fars största fartyg,
Drottning Margareta. På den skulle han göra sig ännu
rikare, sades det. Några fiskarskutor foro ut mot
havet. Måsarna kretsade kring masterna i vida ringar.
— Hej, hej, Nordanväder! Hit med en kyss!
Det var Alrik från Torekov. Han stod på däck och
viftade med mössan åt henne. Hon vinkade igen. Hon
följde seglen ut förbi fyren. Hon såg åsarnas
konturer i söder. Solen belyste fälten, de ljusgröna, rutiga
fälten. Nu skällde gumman Tordenmasts hund. Vite
Johannes bjäbbade mot honom. Några fiskare gingo
förbi, nickade, styrde stegen mot stranden. De hade
åror över axlarna och nät mellan sig. Slottsklockan
slog. En stilla kväll, när den kunde höras. Åtta slag.
Stillheten växte. Ett älskande par strök förbi. De
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
