Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommo från inre stan. De tryckte höfterna mot
varandra, nöpo varandra då och då i fingertopparna. Rätt
som det var satte flickan till att springa, sprang,
skrattande och gäckande ned mot stranden, bort åt
Alestugan. Den något drumliga pojken satte efter,
hann henne omsider, tog henne fången, drog henne
ner på en strandtuva.
Adelaide reste sig, spände ut bröstet, gäspade,
sträckte ut armarna. Ho ho, ja ja. Några försenade
arbetare från varvet snett över ån rodde hem. Trötta
och tysta. En hjulbent sjöman kom från piren,
fortsatte Dragvägen fram åt stan. Efter honom ännu ett
par. De voro väl från den tyska briggen, som låg ute
vid vågbrytaren. Skulle väl in och se till att få tag r
några flickor.
Solen började försvinna bakom strandskogen vid
Strandstuale. Kvällen var inne. En liten bris kom från
havet. Snart var det lugnt igen. Stilla. Över hela
staden bredde sig aftonens frid efter den tunga,
arbets-fyllda, trätgiriga, sorgmodiga dagen. Där inne i
stadens hjärta låg torget öde, sopat och fint.
Postmästaren tog sin aftonpromenad som vanligt runt dess
stora kvadrat. Alla handelsbodar voro stängda. Den
sista bonden hade för länge sedan lämnat Grills gård’
och Falkens gränd. Endast juden Vladimirski höir
ännu en halv dörr öppen, ifall någon yngling behövde
hans tjänster. Med tunga steg skred apotekarn hem
från drätselkammarens bestyr. Han var ett hänglås
för stadens kassa, den tjocke apotekar Sidover.
Doktor Söderströms flickor gingo ut för att svärma.
Gymnasisterna marscherade i fyrlediga formationer
ideligen runt de kvarter, där de vackraste
flickorna-bodde. Gubben Myloneck stack ut sin gröna nattmössa
och drog till fönsterluckorna.
— Aldrig ser man till den där Fagerflod,
muttradehan och lade haspen på, räknade två gånger sin
växelkassa och skred sakta och försiktigt till vila.
Adelaide lät blicken följa en mås, som med susande
vingslag for över fiskarstaden mot solnedgången. Hela<
havet låg rött som kokande koppar där i väster.
Få
8 Ib
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
