Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. Konsulinnan Antonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brev från äldsta dottern Ester, som låg i pension i
Paris, hade också inverkat. Dottern hade skrivit, att
hon ville hem för att gifta sig med en tysk greve,
som hon haft ressällskap med ett stycke på vägen
till Paris.
Förbaskade flicka, tänkte hon. Men gott gry, sabla
gott gry! Se, ska man bli kär, så ska man bli kär på
fläcken. Eljest är det ingenting med kärleken. Gå och
sakta förlipa sig i en karlstackare, som man sett varje
dag? Gå och dra, förlova sig, hålla känslorna tillbaka,
lägga dem på is, aldrig få bli till sig, släppa sig lös.
Nej, tack! Det kan passa en gammal mamsell, som
söker gå och slå sig ut för en pastor på landet. Men
inte är sånt där kärlek. Unga flickor ska älska med
liv och själ och blod och––––nå ja, inte låta sig
överrumplas av förste bäste på en resa. Sådana
tokigheter! En greve! En riddare förstås med hjälm och
rustning och en svart hingst. Dumma flicka!
Konsulinnan tordes icke visa brevet för mannen.
Han skulle förskjuta den galna flickan, som sexton
år gammal ville gifta sig med en skojare. Ty
naturligtvis var det en skojare, som överrumplat dottern
och hennes gamla halvblinda åsneörade guvernant,
som skulle följa henne till målet för resan. Trots allt,
brevet vållade henne bekymmer.
Konsulinnan lät emellertid icke livsledan knäcka
sig så lätt. Hon skickade den yngsta av de fyra pigorna
att hämta fruarna i de familjer, som umgingos i
huset. Fruarna kommo: den lilla snälla doktorinnan
Söderström, i kapotthatt, sidenkjol och vitt krås,
from och anspråkslös, lektorskan Moseson med den
stora näsan, som blossade som en Bremercigarr, den
rikt plymbesatta hatten, som kom henne att likna en
medeltida riddare, och det krigiska lynnet, fru Grill,
som förde sig som om hon ägde hela stan fast hon
bara hade några sillkuttingar, manhaftig och
kolerisk, fru träpatron Levenbom, född Myloneck, skön
som ett helgon men dum som en ko, som konsulinnan
kort och kraftigt karakteriserade henne, fru Brorberg,
som ser ut som en drottning och är en kardinal, som
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
