Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. Konsulinnan Antonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå, hon har i alla fall en övertygelse och den
får man ju respektera, menade fru Brorberg.
— Övertygelse? En förvänd övertygelse! Nej, kära
Christine, inte kan man respektera en förvänd
övertygelse, då skulle man ju respektera all ondska i
världen. Vi av de högre klasserna kunna väl aldrig
respektera det lägre folkets så kallade övertygelse. Det
vore ju att respektera villfarelsen, ja att bidraga till
att undergräva all religion och all samhällsordning,
undervisade lektorskan.
— Att hennes man kan stå ut en enda dag,
undrade fru Levenbom.
— Det är nästan en skandal att han gör det, tyckte
fru Grill.
— Men en skilsmässa går ju inte för sig. Det bleve
ju också skandal. Det här är ett verkligt dilemma.
Jag tror jag skall tala med prosten, suckade
lektorskan och sade adjö.
— Fy så röd näsa hon har fått, Emilia! Skåpsuper
hon? sporde fru Levenbom.
— Så du pratar, Charlotte! Men nu är jag hemma.
Doktorinnan tog avsked.
— Nog tror jag att Emilie dricker mycket vin,
hördes fru Grill.
— Jag tycker doktorinnan är alldeles för
beskedlig. Hon skulle säga ifrån till Antoinette på skarpen,
hon är ju äldst, menade fru Levenbom och försvann
med en knyck på nacken.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
