Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. Konsulinnan Antonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min själ inte i min salong till natten. Gatflickan går
jag inte och hämtar upp. Det är sant! Men jag önskar
att jag hade kraft till allt detta. Jäklar i min själ,
jag önskar det!
Och konsulinnan slog handen i bordet så kopparna
hoppade och de långa liljelika likörglasen dansade.
De andra fruarna sutto stela av förskräckelse. Till
slut kluckade lektorskan:
— Du svär ju som en torgmadam, Antoinette,
lugna nerverna för all del! Vilka umgås du med
egentligen? Är det krogmadammer?
— Ja, skål! Leve madammerna! Det här var i alla
fall bra för blodet och humöret! Tack för ni titta hit.
Ta kakorna med er hem till barnen! Adjö med er!
Nedkomna på gatan med sina kakpåsar, bröt
ovädret löst.
— Hon är galen! Hennes farfar dog på dårhus, det
ligger i släkten, konstaterade fru Levenbom och stötte
paraplyn i gatan med ett energiskt tryck.
— Man vet aldrig om hon skämtar eller talar
allvar, förr skämtade hon men nu låter det som hon
verkligen menade vad hon sa. Det är den onda tiden,
luften är full av andliga mikrober, som fördärvar
folk. Tänk, annat var det förr i den gamla goda tiden,
försäkrade doktorinnan.
— Ä det sant, att hon vill att kvinnan ska ha
rösträtt, för då är hon ju alldeles bindgalen och borde
verkligen inte få gå lös, tyckte fru Grill.
— Ja, hon är ännu galnare! Vet ni vad hon sa hos
Björkestams häromdagen? Jo, att det borde upprättas
ett departement för kvinnofrågor med ett kvinnligt
statsråd, ha ha ha! Och att kvinnorna borde sitta med
i stadsfullmäktige, ha ha ha! kvittrade lektorskan.
— Då blev hon väl utkörd? kluckade fru Grill.
— Hade det inte varit hon, så hade hon nog blivit
det. Men man tar henne ju inte på allvar längre,
hördes lektorskan.
— Tror du inte hon har ett egendomligt förflutet?
sporde fru Levenbom.
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
