Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 9. När Lyngholm gjorde sitt intåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ge upp! Gå i ån! För dig finns ingen räddning.
Vad är ett uselt proletärliv värt? Gick inte Glas-Olle
och dränkte sig? Han hade inte värre än du. Hängde
sig inte Justus med Gäddkroken. Han började supa,
när det blev för svårt, detta usla liv. Sen la han en
snara om halsen. De hade hittat en lapp i snusdosan.
På den stod: »Nu tar fan mej, men dä ä bätter än
svälta å sypa, Vår herre får sörja för ongana». Nej,
aldrig skulle han gå den vägen. Det skulle väl bli
bättre för de fattiga någon gång.
Så tänkte Svarte Mjölnarn. För att vara säker om
att icke komma i samma fördömelse som
arbetskamraten Justus med Gäddkroken, skrev han in sig i
ma-liniternas nykterhetsloge, ehuru han aldrig varit
någon supare.
Efter en tid hade Svar te Mjölnarn flyttat in i en
källarlokal på Öster. Det, var ett stort framsteg från
träskjulet. Men fukten rann utför de otapetserade
murväggarna och cementgolvet var kallt som is. Så
var det råttorna, som kilade kors och tvärs, till och
med gåvo sig upp i soffor och sängar om nätterna.
Gumman Lundberg klagade aldrig. Icke ens på
råttorna. Det började också ljusna. Hon fick skurning på
lasarettet. Det bar emot ibland, i synnerhet när hon
skulle göra rent efter obduktionerna. Men doktor
Tellman kunde ibland sticka åt henne en hel krona.
— Det är med oss, madam Lundberg, som med
makrillen, vi lever på lik, brukade doktorn skämta.
Han hade ett gott hjärta, men en bister tunga.
Hon tyckte i alla fall, att det blev bättre. Potatis
nästan var dag med saltlake till, sillsoppa var annan
dag med nackar av norsk sill i. Råggröt var kväll
och risgröt sista julen. När de kommo så långt, att
de kunde köpa amerikanskt fläsk till potatismoset om
söndagarna, tyckte de att sorgerna började fly. Värst
var att ungarna aldrig kunde få äta sig riktigt mätta.
Men då hade maten icke räckt mer än halva veckan.
Hon hade ett ständigt bekymmer, madam Lundberg,
hur hon skulle dryga ut maten. Om sommaren gick
det bra, för då kunde man plocka både nässlor, syra
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
