Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 9. När Lyngholm gjorde sitt intåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och strandhavre, men om vintern var det värre. Det
blev halvsvält långa tider, i synnerhet när
skepp-ningen upphörde och mannens arbetsförtjänst
torkade in. Ännu hade ingen av familjen skor, icke ens
för söndagarna. Madam Lundberg ville gärna gå i
kyrkan, då lånade hon lasarettsdrängens stövlar. De
gingo eljest i träskor eller träbottnar. Far själv hade
träskostövlar. Ytterplagg var en lyx, som ingen i
familjen kände till. Lundberg hade en yllefodrad
skinntröja, representerande den sparade förmögenheten.
När den tröjan efter många överväganden och tre
veckors prutande köptes hos garvar Augustusson, kände
sig madam Lundberg som smått förmögen.
Längre än till källarbostaden, skinntröjan och
sillryggarna kom aldrig Svarte Mjölnarn, ehuru han slet
som en björn, trälade tolv timmar om dagen i
brädgården, förde ett nyktert liv och hade en arbetsam
hustru. Ty rätt som han lagt av en slant till en kappa
åt hustrun eller till ett par skor åt flickan, kom
vintern, då skeppningen upphörde. Då omsattes kappan
i sillnackar och skorna i svartgröt. Eller ock vart
några av ungarna sjuka på grund av kölden och
fukten eller fick han själv en bjälke på foten, och
spar-slanten gick till doktorn.
En dag — det var för några år tillbaka — hade det
bland arbetarna i brädgården talats om att »en
töcken däringa sossalistisk aligator» skulle komma till
stan och hålla ett föredrag ute på kreaturstorget vid
Såpebrukslyckan.
— Va vill de däringa sossalisterna? sporde Svarte
Mjölnarn arbetskamraterna.
— Schlå ihjäl folk, skrek en arbetare, som kallades
Moback och var liksom Goliat sex alnar och en
tvärhand lång, men mycket fredlig till lynnet.
— Ta ner Vår herre från himlen å sätta fan dit
i stället, menade Algotson, kallad Röfan för sitt röda
hår och skägg.
— Dom vil dela alt som finns. Så om du har en
rock, Lonnbärg, så vil dom, att du ska ge mej ena
rockärmen å Moback andra rockärmen å Röfan
rygg
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
