Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 9. När Lyngholm gjorde sitt intåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord och gestalt med både ögon, öron och halvöppen
mun.
Lyngholm började bli varm i kläderna. Han gick på
av alla krafter, hoppande från det ena ämnet till det
andra, följande stundens ingivelser.
— Men rigedomen ä som fans gästgivaregår, den
blir alri full, alri nöjd, den kältringen. Den rige ä en
skälm ella har han ärvet en skälm, men mer vell mer
ha. Nu ska patronera lägga tollar påu de fattias brö,
jagu ja, fast arbetana svälter å den därnie Burén har
gett ud en order om bojkott utå alla aviser, som ä
mod tollar, ja tycker inte om präster, för präster dä
ä satans bästa agn, når han vell feska småfolk, men
va Skepparslövsprästen sajer i sitt yppna brev te
Burenen, dä ä or å inga viser dä.
— Dä där hittar du allt på, din tattarjäkel, skrek
en röst ur hopen och sökte sätta Lyngholm i klämma.
Men Lyngholm spände ett par illmariga ögon i den
som avbröt honom och lät sig icke bringas ur
fattningen.
— Du menar välan dä, att dä ä mä maj som mä
den däringa greven i riksdan, som sa att han glömt
argrumentena himma. Men såu dum som en greve ä
Lyngholm frå Hälsingborr inte. Nägu nä! Här ska
du få höra va Skepparslövs-prästen, han Nimanssen,
säger te Burénen, den tollagalne ornen fra Boxholm.
Här gjorde Lyngholm en konstpaus, stack handen
i fickan och började leta efter argumenten. Han var
en stor lurifax och spelevinker, den där agitator
Lyngholm. Han grävde och grävde och låtsades inga
papper finna, tog på sig en missmodig och tragisk min.
De närvarandes ansikten ljusnade, somliga sågo
skadeglada ut, endast Svarte Mjölnarn stod i ångest. Men
just som det såg som mörkast ut för skomakarn —
halade denne upp ett plakat ur en byxficka, sotigt och
illa medfaret. Svarte Mjölnarn sken upp. Lyngholm
började läsa, interfolierande med egna
randanmärkningar.
— Ja, här feck ja väl tag i Skepparslövarn.
Prästerna vell alti stecka saj unna. Han hade kröpet änna
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
