Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Vävaren på cirkus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stallknektarna och sist de tre clownerna:
marknads-greven i den gröna fracken, röda byxorna och
cha-peauclaquen, den spanske pajazzon och Pelle Jöns,
alla tre hoppande, dansande och grimaserande,
örfilande varandra och kastande slängkyssar åt
kvinnorna i fönstren. Och allra sist en kometsvans av
trasiga, lurviga, bråkiga ungar.
Alla skyndade vid dessa celebra tillfällen in mot
centrum. Söders fiskare och hamnens sjöfolk, varvets
och brädgårdarnas folk öster om ån, hantverkarna
västerut, vävare och smeder på Norr, Kärlekens
tattare och Snötorps drängar. Där stodo de på
gångbanorna och torget i grupper och rader, som eljest blott
när landshövdingen begravdes, konsul Görans enda
dotter gifte sig i kyrkan eller kungen vart tionde år
kom på besök.
Där i de nyfikna skockarna sågos Krogan och
hennes piga, Klein och Vävar-Elsa, verkmästar Stuart och
dödgrävaren med sina gesäller, gubben Falk och
gumman Suhr med den som ett kvarnhjul slamrande
käften. Där var Mjölnar-Lotta och hennes ungar, gamle
Funken, kyrkrådinnan och hennes man, Profeten och
Greven, Ulrika Maria Eleonora Desideria och Josef
Jakob Trulsson med sina nio par strumpor och fyra
yllefiltar. Ja, dit skyndade den store skräddaren och
frihandlaren Ardrup och skåltalaren Simon Skack.
Gubben Myloneck stack dödsförskräckt ut huvudet
genom fönstret, viss om att den sociala revolutionen
utbrutit och förbannade den eländige Fagerflod, som
icke gjort sin plikt. Den lille juden mitt över satte på
sig de väldiga glasögonen. Gumman Sunnanväder höll
skeppar Blåberg i rocken för att inte bli efter, och
Tordan skenade likt en livgardesmärr under
hornmusiken mot Norre Port för att få den bästa platsen.
Vite Johannes glömde sin mara och den nye
handlaren Brand sitt liberala evangelium, sockerbagar
Zackrisson sin spettkaka och Hulda på Condis sina
gymnasister. Stolt och hög stod på sin granithuggna
trappa konsul Antonson, knappt besvarande
cirkusdirektörens hälsning. Bakom honom skymtade kon-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
