Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Vävaren på cirkus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagarna. Han glömde hungern där hemma, kölden
och Suhrans eviga tissel och tassel att en vävare aldrig
blir mer än fyrtio år. Han glömde den eviga oron i
hjärtat, alla livets kval och Gordons hot om avsked,
ifall han icke skötte sig. Han var icke en fattig
proletär längre, icke en stackars supig vävare, som alla
sparkade på och föraktade, till och med hans hustru.
Han var en människa, en lycklig människa, en artist,
åtminstone en som fick vara vän med artister, de
världsberömda konstberidarna.
När han fick vara med om att släpa in mattorna
åt atleterna eller hålla ett tunnband åt fröken
Madi-gan, då hon stod på hästryggen, eller timra en
ställning åt lindansarparet och sedan hörde applådernas
åska hälsa de namnkunniga, gingo alltid rysningar av
saligt välbehag genom honom. En liten del av detta
stormande bifall kom ju på sätt och vis, tyckte han,
även honom till del. Han växte i sin egen fantasi till
en märklig man, han blev själv en av artisterna, icke
blott en stallkarl utan en av dessa underbara
konst-beridare, inför vilka en hel värld böjde sig i beundran.
Även han var en av konstens furstar. Såg han icke
stadens rikaste och förnämaste män klappa i
händerna åt dem alla, även åt honom. Han kände igen
konsul Antonson, doktor Söderström, major Utter,
grosshandlare Grill, greven på Sperlingsholm och
baronen på Vapnö, alla voro de där på de främsta
platserna och alla applåderade de. Bakom sutto
småborgarna och längst ut vid tältranden på ståplatserna
stodo som packade sillar proletärerna och
skolpojkarna. Och de applåderade allra värst. Klein tyckte,
att han var förmer än alla dessa, som applåderade
så tältet skakade, ty han stod i manegen iklädd en
visserligen alltför vid och skrymmande men dock
med blanka knappar och breda revärer prydd
cirkusuniform. Hans hjärta svällde, när hans vän clownen
räckte honom handen och drog honom med in att
dela hyllningen.
Klein var på hemväg efter en sådan härlig afton.
Det snöstormade igen. Sjunde snöstormen denna
för
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
