Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Vävaren på cirkus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dryckernas härjningar och fruktansvärda följder. Så
värst starkt intryck på vävaren gjorde emellertid icke
dessa tavlor ur helvetets förmak. Större effekt hade
då beskrivningen av hur festligt och högtidligt man
hade det i logen. Ceremonierna, ordensbanden,
gir-langerna, flaggorna, löftesavläggandet, sången, detta
tilltalade honom, ty så, sades det, gick det till hos
frimurarna, där Gordon regerade. Han tyckte också,
att det något litet erinrade om cirkus Madigan. Han
lovade följaktligen att tänka på att ingå i logen.
Under pomp och ståt, sång och musik vart han
också intagen i maliniternas loge. Ingen mindre än
skräddarmästar Ardrup — som återförenat maliniter
och hickmaniter — satt, iklädd gyllene ordensband
och rosetter, som logetemplar vid hans upptagande
och Sidoff, kallad Profeten, var den som vid sin hand
förde honom fram till livstidslöftets bord. Han såg
hela församlingen resa sig till hans ära, han den
förtappade och fallne hälsades nästan som en konung,
åtminstone som den förlorade och återfunne sonen,
för vilken man slaktade den gödda kalven och vilken
man iförde gyllne kläder. Han som hela livet längtat
efter en fattig nypa hyllning — han visste icke för
vad — kände sig så underligt varm och vek. Ännu
funnos sålunda de, som trodde på honom. Ännu var
icke livet förspillt. Han började snyfta, när den gamla
godtemplarsången ljöd från hundra strupar:
»Avhållslöftet må du giva
och det alltid hålla fast.
Må du genast lös dig riva
från den onda dryckeslast.
Underskriv, underskriv,
avhållslöftet underskriv.»
En gammal gumma kom fram till honom, klappade
honom med sina förvärkta som en hög träpinnar
skramlande händer, såg honom segervisst och trofast
in i ögonen, sägande:
—- Stå nu bara på dej, broder Klein! Om rusdrycks-
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
