Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Vävaren på cirkus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djävulen kommer, så dräm bara te honom. En ska
bara inte va rädder, så springer han, så dä ä knappt
svansen orkar mä.
Elsa satt bredvid honom. Så glad som denna kväll
hade hon inte varit på länge. Fröjden strålade ur
ögonen. Hon älskade sin far, hon hade kämpat med
onda makter om hans själ och vunnit seger.
Utom Klein ingingo samma kväll sjutton andra
män och kvinnor i logen. Somliga av dem voro
stackare som Klein, en del ännu mer hemfallna åt
brännvinet än han. Andra voro entusiaster, som för den
stora sakens skull slöto sig till rörelsen. En mäktig
våg av hänförelse för kampen mot brännvinseländet
gick genom hela landet och även genom denna stad.
Godtemplarrörelsen hade en väckelses karaktär och
styrka, den ryckte ofta även de motsträviga med sig.
Så fruktansvärda voro rusdryckernas härjningar, att
varken de rikas hån, myndigheternas motstånd,
krö-garnas öppna fientligheter eller ens starka inre
brytningar förmådde hejda denna folkrörelse. Dess
demokratiska prägel gjorde den till en föregångare och
vägrödjare för andra folkrörelser. Den gick som en
snöplog genom ödemarkens och människohjärtats
drivor av is. Väl avföllo många av dem, som anslutit
sig till godtemplarorden, men tiotusenden restes till
nytt människovärdigare liv och tiotusenden bevarades
från fall.
Ovansklig är denna rörelses insats i vårt folks
utveckling, och dess plats i vår historia är en av de
främstas. De, som häckla den, häckla de omistliga
värdena hos människan i hennes ärofulla men
tragiska kamp mot livets starka, mörka makter. Att hon
icke uppger denna kamp trots alla nederlagen är det
som adlar henne. Heroismen gör en människas
tragiska kamp till ett stycke av gudarnas strid. Så sade
magister Pauli.
Vävar-Elsa kände det, som om hon besegrat en
värld, och ändock bävade hon som inför nya ännu
hårdare strider. Hon knöt sig invärtes. Ja, kom du,
onda värld! Jag skall besegra dig! Jag känner en
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
