Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. Judekistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, körde marknadsvagnarna dit och timrade hop
en något underlig stuga, försedd med allehanda
vinklar och prång och till en del stående på hjul, som
så småningom grävde sig ner i sanden. Stället fick
snart namnet Judekistan.
Här bodde numera Svarte Mjölnarn med sin familj
och två inneboende. Hustrun, Mjölnar-Lotta, var en
lång dragon, mager som en skrika, med breda
skuldror och väldiga krafter. I korpralsuniform skulle hon
slagit ur brädet alla militärer på Skedala hed. Hon
tog steg som skutt och bråttom hade hon alltid. Hon
skurade ensam hela lasarettet och på sistone även
fängelset. Mjölnar-Lotta var icke god att råka ut för,
om hon retades. Då kunde hon släppa lös kvarnhjulen.
Hon var slitet och strävsamheten personifierade,
sparsam in till gnidighet, icke av naturen utan av
järnhård nödvändighet. Hon var religiös till husbehov och
av den högkyrkliga riktningen i motsats till mannen,
som en tid lutat åt fribaptismen och nu var
fritänkare. Hon var närmast konservativ, om hon nu hade
några politiska åsikter. Mannen hade arbetat ivrigt
för att få gumman att bli socialist. Men hon satte sig
ständigt på tvären.
— Du må ha dina tankar för dej, låt du mej ha
mina. Ja tvingar dom inte på folk som du.
Och därvid blev det. Hur hon led och slet och hur
världen for fram med både henne, gubben och
barnen, var hon omöjlig att rubba från den meningen,
att så som Vår herre skapat världen och delat ut
lotterna i livet, måste det bli, och att söka rubba på
det var det dåraktigaste av allt dåraktigt. Men hon
grälade aldrig på gubben sin. Hon stod troget vid
hans sida, i nöd och lust, som hon lovat inför
prästen, när de i ungdomens vår gifte sig. Blev han
arbetslös, högg hon bara i med dubbla krafter. Satt han i
fängelse för sin tros skull, gick hon villigt till honom
med mat om söndagarna. Och till barnen sa hon
alltid, att far har rätt på sitt sätt och att maken till
far finns inte.
Svarte Mjölnarn hade sina mesta bekymmer »för
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
