Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. Judekistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela världen», för alla världens arbetare och närmast
för de halländska proletärerna. Han tänkte på dem
alla, stackare, som en far. Han hade otaliga söner
och döttrar. Därav kom sig väl, att han ibland glömde
bort sina egna ungar. Icke som så att han svek dem,
rakt icke, han låtsades ofta, då maten inte räckte,
vara mätt i förväg för att ungarna skulle få mer. Han
var ingen egoist. Men han glömde ibland bort ungarna
ändå. När de kommo och ville rasa och leka, drogo
i hans ben och nöpo honom i näsan, när han satt
och läste i sina socialistiska skrifter, studerade
»Arbetet» och »Kraten», följde Axel Danielssons
ljungande vidräkningar, njöt av hans eldiga fanfarer eller
studerade Hjalmar Brantings målmedvetna, kloka och
fältherretunga ledare eller om och om igen läste
Hellbergs’ och Karolus’ än melankoliskt mörka, än
segervisst ljusa proletärdikter, kunde han visa en ilsken
uppsyn eller fösa undan dem i en vrå. Att de inte
fingo leka med far, togo de mycket hårdare vid sig
än när mor lade dem över en stol och lät alnen gå.
— Far ä då ingen far, han glömmer bort oss,
klagade de. Men på modern klagade de aldrig.
Konrad var äldst. Han var ju fjorton år och i lära
hos Sme-Lasse. Han var en liten satt, stark och
slags-målslysten tusan, munter som en spelorre. Ända
sedan sitt tolfte år gick han och skröt bland sina
jämnåriga, att han var sossalist. Stod han mitt i en flock
ungar, kunde han rätt som det var sätta tummarna
i västen och spörja:
— Ja ä sossalist, va ä ni?
Kom inte svaret prompt, att det voro de också, gick
han laget runt, satte näven under deras näsor och
upprepade frågan. Ve den som inte visste, att han
var äkta sossalist. Eftersom Konrad var den starkaste
och modigaste i laget, ville alla gärna vara vad
Konrad var. De hade ingen aning om vad sossalist var;
för dem betydde sossalist en smedpojke med starka
nävar, en hjälte i alla slagsmål och äventyr, en
trogen kamrat, som aldrig skvallrade varken inför
föräldrar, lärare, Fagerflod eller ilskna käringar. En
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
