Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. Judekistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sossalist var Rinaldo Rinaldini och den ädle
galérsla-ven Rocambole, om vilken farmor läste högt ur
följetongen i Stadsposten. Andra hjältar visste de icke
om. Konrad höll som anförare för laget tal till sina
kamrater före varje drabbning med sinkorna, som
läroverkspojkarna kallades, eller före stormningen
av ett blockhus i leken indianer och vita. Han sade
ständigt detsamma i varje tal:
— Sossalisterna dör, men ger sej inte fångna.
Han hade hört fadern en gång läsa i en bok, att
en fältherre sagt om sina soldater något liknande och
det hade slagit an ofantligt. Som anförare för östers
unga träskogarde anammade han genast parollen.
Därav kom sig att »sossalisterna» hade ett övermåttan
stort anseende bland alla vargungar i hela stan,
fruktade och beundrade allt efter som man hade
»Konrads lag» mot eller med sig. Sådan var Svarte
Mjöl-narns Konrad, linhårig och full av ärorika bulnader
och ärr.
Helt annorlunda var brodern Anton, två år yngre
än Konrad. Anton var klen, hade haft engelska
sjukan i flera år, varit nära att stryka med av kölden
och svälten i det fattiga proletärhemmet. Fadern
funderade att sätta honom i skräddarlära hos Ardrup.
Men pojken var alldeles galen, han ville bara läsa.
Han slök allt vad han kom över. Alla skolböcker,
faderns socialistiska skrifter, moderns bibel och
psalmbok, han samlade alla tidningar han såg flyga kring
på gatorna, rotade i avskräde stunnorna efter
bortkastade bokspillror. En gång hade han utan lov tagit
hem en bok, som lärarn glömt kvar i skolrummet.
Han fick stryk, och fadern fick en varning att se upp
med pojkens uppfostran och dåliga anlag. Han höll
på att bli familjens sorgebarn. Att tänka på att sätta
honom i latinskolan gick inte. Hur skulle man ha råd
till det? Så en dag etablerade sig en ny handlare i
stan. Han hette Brand och kom från Örken. Svarte
Mjölnarn som hört, att den unge handlarn var liberal
och en frifräsare, tog mod till sig, gick in och sporde,
om inte handlarn behövde en bodpojke, och så
skild
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
