Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. Judekistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Lundberg hörde inte. Han sprang, som om hin
sökt fresta honom.
När Lundberg kom hem, var han något lugnare.
Men ännu mörk. Han berättade först efter en lång
stund, hur ärendet avlupit.
— Jag tror, min själ, dä ä en kanalje, slöt han.
Hustrun sa ingenting, men tog på sig för att gå ut.
— Anton! ropade hon. Kom!
Svarte Mjölnarn såg undrande på gumman sin.
— Ja tror du liaväl ämnar dej te Branden mä
pågen.
—- Kom ihåg hur dä gick flickan, som trampa på
brödet! svarade hon, och så vandrade hon åstad med
Anton till handlarn, som en bondgumma går till
marknaden med kalven sin.
Så gick det till, att Anton drogs in i det
kommersiella livets virvlar.
Lundbergs hade också, utom en rad småglin, två
flickor. Malin, tolv år, en energisk, uppnosig och
för-veten rackartös, skälmsk och aggressiv till lynnet. Hon
skulle nu in som spolflicka på Slottskvarnen. Systern
Elna var tio år, men huvudet längre än Malin, lik
sin mor som ett bär.
Judekistan, eller som den också på spe kallades
Mjölnarherrgårn, hade även en del inneboende, några
celebra hyresgäster i de små kabysser, som uppstått
i de många vinklarna och vrårna. Där var först Gamle
Funken.
Funken hade varit en vacker karl i sina unga dar.
Som livgardist i Stockholm hade han krossat hjärtan
i alla kök i S:t Klara och ett och annat hjärta även
i frökenkamrarna, om man fick tro honom själv. Det
såg just ut att gå mot stjärnorna för Vackra Funken,
han blev poliskonstapel i kungliga huvudstaden,
efter den segerrika tjänsten i armén. Han fortsatte att
krossa hjärtan. Han blev allt djärvare i sina
erövringar. Då slog ödet ned honom mitt i segerloppet.
Polismästarn fann honom en dag kurtiserande
polis-mästarinnan •—• allt enligt Funkens egna ord — och
detta kostade honom befattningen. Han förlorade med
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
