Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. Judekistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uniformen tjusarkraften, lämnade det otacksamma
Stockholm och kom slutligen att bli bas för ett lag
rallare, som voro med och byggde Nässjöbanan. Det
gick bra till en början, livet log åter mot Fuhken,
han höll sig från de farliga kvinnorna. Hur det var,
kom dock en ny kvinna i hans väg. Hon var
marke-tenterska vid banbygget, en livad skånska, med
slantar i sin järnbeslagna, grönmålade ekkista. Hon höll
sig till rallarna utan rangskillnad, söp med dem, sjöng
deras visor, håvade in deras blanka skillingar, ända
till den dag Vackre Funken kom. Hon som aldrig
varit kär i en karl, utan alltid i flera åt stöten, vart
tokig i den nye basen, jagade bort alla gamla friare,
sjöng inga visor mer, söp icke en gång. Hon bara
tittade på Vackre Funken, sjöng bara för honom, tog
aldrig en sup — om icke han bjöd. Till slut kunde
icke Funken stå emot denna kärlek och dygd i
förening. Frestelsen segrade. Olyckan kom åter över
honom. Marketenterskans alla tillbedjare gaddade sig
samman, och en dag hittades Funken sönderslagen
i en skreva i berget. Han fördes till Jönköping,
hoplappades, kom efter något år på benen. Men med
skönheten var det för alltid förbi. Han haltade så
jämmerligt, att av Vackre Funken blev Halte Funken.
Han prövade att gå omkring, ympa träd och plantera
i bondgårdarna i Västbo och Sunnerbo. När det slog
allt sämre ut, blev han fågelfängare. Slutligen blev
han positivspelare och Gamle Funken. Ingen tog vård
om honom. Han låg ute i buskarna om somrarna, i
halmstackar och lador om vintrarna, tills Svarte
Mjöl-narn förbarmade sig över honom. Svarte Mjölnarn
hade också den lilla beräkningen att med Funken,
som gick i alla gårdar i hela länet, kunna sprida
god-templarskrifter och socialistiska traktater. Bland sina
skillingsvisor hade Funken instuckna små flygblad,
som manade till nykterhet och till bildande av
arbetarföreningar. Musikant och bärare av upproriska
baciller, detta var Funkens yrke på gamla dar. Han tog
sitt öde med jämnmod.
— Dä går väl an mä mej. Ja har ändå varit Vackre
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
