Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. Judekistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Funken, ja. Ja kan spela positiv å sjunga visor. Herre
Gud, inte blir dä bättre att sörja å jämra sej. Dä ä
värre för landshövdingen, som har ett helt slott att
gå ifrån, när Mäster Benrangel kommer. Ä för konsul
Antonson, som har tolv rum fulla med siden- å
sam-metsklär. Eller för Gordon, som har alla fabrikerna
te mista. Dä blir allt en kall omfamning, när
Storpatronen kommer å bjuder följa mä. Men Gamle
Funken å Döden, tja dä blir som när grannasfar kommer
å bjuder på en sup. Skål å butelj!
Så kunde Funken sitta och filosofera. Han pratade
med sig själv. Högt och tydligt. Ibland disputerade
han med sig själv, slog näven i positivet, röt, vart
blixt förbannad.
— Dra åt helvete, Funken! Du ä ett gammalt fä?
Tror du Gud har en vrå åt en stackare som du? Din
högfärdstok! Nej, i karet hos fan ska du saltas, tills
synden lakats ur dej.
— Töcken gudsförsmädare du ä! Vill du göra Vår
herre till en sådan dromedar å Jösse Eriksson, som
bara vill plåga å pina en gammal gardist å rallarbas.
Nej, pass! En vrå i paradiset står allt öppen för Gamle
Funken, som slitit så möt ont här nere i
jämmerdalen för lastens skull å fått i förskott för den usla
arvsynden. Ånej, Funken lille, helvetet ä för större
herrar å finare bovar än du ä. Lagom mä högfärd
ska dä va, min själ!
Sådan var Funken.
Slutligen bodde i Svarte Mjölnarns herrgård två
unga arbetare från örkens skogar och Simlångens
sjö: Niklas Pårten och Pelle Slickepott, en gång
otte-pågar i Fröboke by. Under en av sina expeditioner
för socialismens utbredning hade Svarte Mjölnarn
kommit till Örkenskogarna, där han en gång suttit
vid Kulla-Sammels fötter. Vart han kom i stugorna,
slog han ner på unga, raska, vetgiriga torparpojkar,
förkunnande för dem socialismens evangelium och
tog dem ofta med till stan. Så hade också gått med
dessa båda. De hörde till hans ivrigaste och trognaste
lärjungar, till hans stridbaraste kämpar både i logen
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
