Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 12. Mjölnarns krigsråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-— Dä glömmer en välan allri, sa Målar-Anton och
klev in genom porten till ladan.
-— Hanses röst va ackurat som stormen, å lynillen
brann i hanses yon, anagga min själ, å töserna
dånade, när han så på dom, å stor å höj va han som
en rektrote på Skedala he. Ja, den Danjelsen, dä vore
allt synn om dom kunne ta livet ur’en, tyckte Pelle.
— Dä var Danjel, som gjore Vävar-Elsa till
socialist, bullrade smeden, som kommit i Målar-Antons
sällskap. Bärgren, kallad Smeden, var en stor och
sävlig jätte, en godmodig björn, praktisk till
läggningen, klok och seg som den onde själv. Smeden var
en smula skeptisk mot den romantiske Vilander och
den fanatiske Modellen och strödde även ibland en
nypa salt på ungdomens heta bröd. Smeden hade
fackföreningarna om hand och vandrade stadigt på
jorden, blickade mot jorden och till och med grävde
i jorden ibland. Han hade ett gott hjärta, men med
talekonsten var det si och så.
— Dä va Daniel dä! bekräftade Bagarn, en mager,
smal man med ett klippskt ansikte, klädd i
söndags-kostym å la pastorsadjunkt på landet och i halmhatt.
Bagarn gick gärna i fina kläder och snobbade med en
viss lärdom, spelade fiffikus, skroderade en smula,
späckade sina orationer med citat och sentenser av
tämligen apokryfisk natur. Bagarn fortsatte med en
skånsk brytning:
— Ja, ja sto la å sau, hour hon gabade på’n. Hon
konne ingte ta ögena fråu han, gräbbatyet. Hon var
såm förhäxad. Se, en kar som ser bra ud, dä ä en
sjujäkla agitator, ja gu ja. Skönhed beståur å dygden
förgåur, ja, min själ.
— Å när han kom å nöp’na i kinden å sa: Du ska
bli socialist du, flicka — ja, då va dä färit.
— Men såu ä han la ockse skåuning, Danjelsen!
Se magen te skåuninga dä fenns ingte påu joren. Mä
skåuninga kan ja besejra hela vären, sa Karl XII.
— Dä va lögn, du! Danjelsen ä dalmas, din attan
tusan.
— Skåuning! skrek Bagarn.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
