Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 12. Mjölnarns krigsråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Lögn, sir ja! skrek Målarn.
Det artade sig till gräl om »Danjelsen». Smeden
reste sig med rynkade ögonbryn och bister
majors-min. Genast lade sig de upprörda vågorna.
— Här finns varsken dalmasar eller skåningar,
gubbar, här finns dä bara socialdemokrater. Basta!
bjöd Smeden med bullrande röst.
— Å nu ä Vävar-Elsa våran bästa agitator, fast
hon bara ä sjuttan år ella nittan ella sau omkring.
Hun ä som en ill å hun ä som en blåmma, intygade
med värme Pelle Slickepott.
— Dä bästa ä, att hon ligger så ivret i för
fackföreningarna, kraxade Smeden, harskade och
spottade som hans vana var. Jag kan tala om, fortsatte
han, att hon i hemlighet organiserat spinnarpågarna
på Slottskvarnen, å hon håller på med spoltöserna å
hattfabriksjänterna. Hon ä heder värd, Vävar-Elsa.
Vinterstedt, som ett ögonblick satt sig ned, flög nu
åter upp som en orolig fågel. Han hade ännu kvar
ett par kapitel av martyrernas historia.
—■ Så ha vi partivän Björck, Arbetets utgivare, som
för smädelse av Herodi och Pilati, Caligülas och
Holö-fernes rådhusrätt i Malmö fick fyra månaders vatten
och bröd och så våran vän Lyngholm, som fick två
månaders sträckbänk för smädelse av den gamla
tullriksdan. Det sägs att han snart ska bli utvisad ur
landet för di vill gör’an till dansk nu, di fördömda
siamesiska bovarna.
•—- Då far jag till Danmark å hämtar honom i
lots-båten. I den sticker ingen polis sin osnutna näsa, vid
alla sjölejon å havsgastar, svor Rånocken och klev
in i sällskap med Stig Bårdaryd, som bodde i
Sunnan-väders stuga. Rånocken tog honom med sig till alla
möten.
— Du låter väl mej följa med å rädda en martyr?
bad Rörläggarn och såg bevekande på Rånocken.
— Å ja ska min själ mä, skrek Pelle, full av
förtjusning inför utsikten till ett äventyr. Ja har bössa,
Rånock, så fan tar bofinken, om han sticker näsan
ombor.
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
