- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / II. Staden vid havet /
172

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 12. Mjölnarns krigsråd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om dessa män, att de voro banbrytare för en av alla
tiders största och märkligaste folkrörelser. Flera av
dem voro oansenligare än de flesta av sina
yrkesutövare. Vad som skilde dem från den stora, tunga,
döda massan var antingen denna ovanliga glans i
blicken, som de alltid ha, vilka med stark tro
omfatta en sak, eller en sammanbiten mun såsom hos
dem, som fattat ett oryggligt beslut. Kanske också
några hade detta leende, som blott den har, som
framför sig ser en syn av överjordisk skönhet.

Sången brusade genom ladan:

»Stå upp, du mödans son,
som lyckan rövats från!

Din mänskorätt man stal,
då man med fagert tal
i nattens svarta garn dig snärde.
Du arme proletär,
stå upp! Dig känna lär
ditt mänskovärde, ditt mänskovärde!»

Nu trädde Vävar-Elsa som den trettonde i laget in
genom porten. Hon hade blivit försenad och kom
svettig och andtruten inrusande. Slank till gestalten,
barhuvad så att det mörka något lockiga håret
skimrade som en kopparsky över pannan och kring den
brunbrända halsen och nacken, då kvällssolen ett
ögonblick kastade sitt sken in genom den öppnade
och åter slutna dörren. Hennes stora, mörkt blå ögon
mötte de andras en kort sekund. Endast Pelle
Slicke-pott tog icke sina ögon från flickan. Han
tvärtyst-nade mitt i sången, han glömde bort allt för
Vävar-Elsas skull. Men flickan föll genast in med sin
mörka alt.

Åter öppnades porten, och med möda kliver över
den höga tröskeln Gamle Funken. Han snarare
kryper än går. Trött är han och har kanske en knapp
i västen. Han är för gammal att begripa vad alla dessa
pojkar — ty för honom voro de alla pojkar — orera
om och syssla med. De besynnerliga utländska orden

172

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 11 23:15:42 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/2/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free