Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 12. Mjölnarns krigsråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och nya lärorna äro honom fullkomligt främmande.
Men han älskar människorna och vill vara där de äro.
Efter de konstiga samtalen, som han icke förstod mer
än lusen i hans gröna hatt begrep dem, lyssnade man
gärna till honom, bjöd honom på snus, bagarn bjöd
till och med på en liten tuting ur lommaflaskan. De
gåvo honom ett par ören vardera, dunkade honom i
ryggen och sade vänligt och gott: Gamle prolitär! Han
hade för sig att proletär var så mycket som
sjutums-bas eller klockarfar eller korpral eller något annat
fint och förnämt. Han kände sig aktad och smickrad
och återfick något av sitt förlorade människovärde.
Han sjöng också med dem. Väl sökte han i minnet
efter de psalmer de sjöngo, men han fann dem icke
och svor över sitt dåliga komihåg. Men en psalm
kunde han i alla fall. Han stämde alltid ljudligt upp
»Vår Gud är oss en väldig borg», när de andra sjöngo
de obekanta psalmerna. Passade inte melodien alltid,
så var det inte huvudsaken. Så ock nu. Inte hade
gubben väl klivit in, förrän han knäppte händerna och
med sin skrovliga bas föll in med »Vår Gud ...» i de
andras obegripliga sång, som ljöd allt fulltonigare och
starkare, buren som av röster från en ny värld.
»Kom skynda! Kom med fart!
Stormklockan ljuder snart.
När då vi kämpat ut,
på allt förtryck gjort slut
och överklassen är sin färde.
Då ha vi äntligt nått
vårt mål och återfått
vårt mänskovärde, vårt mänskovärde.»
Pelle gick fram till Vävar-Elsa, räckte handen och
höll hennes i sin onödigt länge, stack sedan näven i
byxfickan och drog upp en liten strut polkagrisar av
Gunlas märke: ingefärsgrisar. Han stoppade struten
i handen på Elsa. Flickan såg förvånad ut, tittade på
pojken, rodnade, lämnade sedan tillbaka påsen. Pelle
gick trumpen och satte sig i ett hörn. Så snart Elsa
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
