Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 12. Mjölnarns krigsråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Dä va synn på den pågen, där var gott gry i’en.
Men ordning å broderskap ä nödvändia ting. Våran
rörelse beror inte å en eller annan, som kommer å går
liasom vinden som far. Nu återgår vi te arbétet för
rörelsen, för den ä allt å vi själva ä null å ingenting.
Som om intet hänt, fortsattes överläggningen. Det
beslöts att av alla krafter påskynda
organisationsarbetet hos Gordons och Antonsons och bereda sig på
en avgörande strid med dessa de största
arbetsgivarna. Dock skulle icke öppen strid utbryta, förrän
organisationerna voro starka. Man var på det klara
med, att på dessa punkter skulle det bli kamp om
föreningsrätten och en kamp, som skulle pröva
krafterna till det yttersta. Man hade redan haft sådana
strider på andra håll i landet, icke alltid lyckosamma,
och man visste, vad det kostade i försakelser,
lidanden, uthållighet, tapperhet, förmåga av uppoffring,
solidaritet. Ännu var ju arbetarrörelsen i sin
barndom, fackföreningarna nya och oprövade,
fabriksherrarna rika och mäktiga, arbetarna oskolade och
villrådiga, misstänksamma mot varandra. Endast två
tre arbetartidningar funnos i hela landet, hela
samhällsmaskineriet låg i fiendens händer.
Konflikterna med arbetsgivarna under åttio- och
nittiotalen voro ofta nog att förlikna vid rebellskarors
djärva framstötar, slavars uppror mot sina herrar,
vilka icke sällan i övertygelse, att de förde striden ej
blott för sig själva och det bestående samhället utan
även för arbetarnas eget bästa, satte sig till det
häftigaste motvärn och i sitt krig mot sina »av
agitatorer vilseförda, präktiga arbetare» tillgrepo de
hårdaste och grymmaste metoder. Men inga individuella
lidanden, inga nederlag, inga samhällets förföljelser
voro i stånd att hindra arbetarrörelsens framryckning,
de arbetande klassernas uppåtstigande. Med en
naturkrafts oemotståndliga makt gick arbetarrörelsen sin
väg fram genom nederlag och segrar, under oerhörda
mödor och offer krossande motståndet, likt en stor
flods färd från källorna till havet.
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
