Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 12. Mjölnarns krigsråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mared å på hattfabriken, om jag har föreningarna
bakom mej. Men på Slottskvarnen behöver vi rusta
oss lite till. Gordon ska bli slagen. Dä ä ingen konst
att slå honom, bara vi tror att dä går. Men jag måste
lita på er hjälp. Ändå ä dä klokt att vänta, tills dä
ä klart på storfästningen. Där på Slottskvarnen måste
vi ha en pålitlig styrka, å där gäller dä att rusta. Å
till dess ska vi vänta om så ett helt år eller två.
Nu sprang Pelle upp.
— Vävar-Elsa ä feg! Hon skryter mä å slåss, men
hon slår allti te reträtt. Stur sk å jäkli kan hon va,
men rädd ä hon för Gordon utå tusan hakar. Ja
känner henne, ja!
Vävarflickan flög upp, som om hon fått ett slag,
ursinnig, blek, med tårar i ögonen, färdig att flyga
på smädaren. Men plötsligt tog rörelsen överhanden,
hon vände sig om och sprang därifrån.
Svarte Mjölnarn såg med en oändligt förebrående
och sorgsen blick på Pelle.
Smeden tog ordet.
— En stor orätt har skett Elsa Klein. Per Larsson
har grovt å orättfäri förfaret. Flickan har utfört ett
gott arbete å utan henne kan vi inte få föreningar
på Gordons fabriker. Ska Per Larsson i fortsättningen
tehöra föreningen, så får han te protokollet ta tebaks
sina or å be Elsa Klein om ursäkt.
Häri instämde alla. Svarte Mjölnarn, som varit en
far för Pelle och inte begrep vad som farit i pojken,
var så ledsen och ond, att han menade, att Pelle
skulle uteslutas, om inte Vävar-Elsa bad för honom.
Pelle satt och tjurade och teg. Han ångrade redan
vad han gjort, var färdig att stortjuta, tyckte att
bröstet snördes till, att han icke fick luft. Men att be om
ursäkt på befallning, att förödmjuka sig, aldrig. Han
reste sig och gick.
Svarte Mjölnarn vände sig åt Murarn, som satt och
plitade protokoll.
— Stryk’en. Stryk ut’en ur boken!
Murarn nickade. Mjölnarn sade med en viss
högtidlighet:
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
