Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Spinnpojkarnas strejk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gordon intresserade sig också livligt, när han var
hemma från riksdagen, för staden. Han drev igenom
en utvidgning av hamnen, satte liv i
byggnadsverksamheten, förbättrade gator och vägar. De små vackra
korsvirkeshusen, hundraåriga, med trädgårdar och
lusthus, fingo vika för nya stora tegelhus med stora
butiker, banker och konsulat. Köpmännen öppnade
varuhus och nederlag, hantverkarna blevo fabrikörer.
Endast den snart nittioårige fadern till kyrkrådet och
garverifabrikören Augustusson låg lam i sin säng och
förbannade den nya tiden, förbannade sin ohälsa, att
han icke kunde krossa denna fåfängans marknad,
förstöra denna dynamitladdning under sedlighet, kyrka,
ordning och statsväsen, detta satans elände, som hette
industri, bankväsen och fackföreningar, detta verk av
judar, rebeller och utländska ockrare, vilka en gång
skulle ödelägga hela landet, detta gamla ärorika land
av hantverkare och bönder, detta Guds utkorade land
med dess ädelsten Halland, Sverges ansikte mot havet.
Gordons blod sjöd av erövrings- och härskarlust.
Han såg ingen gräns för sitt välde. Han hade
knappast tid att sova eller äta för sitt arbete. Han var
ordförande i otaliga bolag, och han bildade ideligen nya.
Somliga sade, att han i själva verket föraktade
penningen, att han en gång vid en middag skulle ha sagt,
att den sedel, som stannade i plånboken, var en tjuv,
som stal andras arbete, att den krona, som dränktes i
vin och smör, var en mördare, som svälte ihjäl de
fattigas barn. Han gick om morgnarna, innan fan ens fått
tofflorna på, ut på rond att bese sina fabriker. Det
påstods, att han gick ner till havet, log åt det då det röt,
och sade: Ryt du, dig ska vi snart tämja! Ryktet gick,
att han ibland gick till kyrkan sent om kvällarna, lade
hatten på kyrkstenen framför den låsta porten och sa:
Herre, du som äger makten, stå du mig bi, så ska jag
stå dig bi.
Gordon hade egentligen blott ett enda stort
bekymmer: de spirande fackföreningarna och socialismen.
Han menade sig icke ha något otalt med arbetarna.
Han hörde icke till dem, som stucko huvudet i
bus
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
